My Cup of Tea

I’m slow on the posting to the blog these days. Writing on the thesis takes most of my time and energy, and will do so for about another month, after which follows preparations for the actual defence. Also, I’ve been writing less and less in English on this blog. Should it happen that I have any readers out there (if by now I have any at all, considering the infrequent posting) who don’t understand Swedish, please let me know, as I’m considering make this blog Swedish only, except for the few cases when I decide to post something that I’ve written in English elsewhere, which happens to be why this post is in English. This is a slightly modified version of a post I wrote somewhere else on the Internet a few days ago. And yes, it is about my experiences with thesis writing.

Quite possibly the worst, and at the same time the best, thing about writing the doctoral thesis is all the reading of various references. At present I have 54 references for the introduction*. I have read them all at one point or another, some thoroughly, others more sketchily. Still, most of the references are papers that I either read for the first time now (because they contain background material, the details of which there was never time for during the research work) or which I re-read because I really need to know the stuff.

*Side remark for non-academics: The normal doctoral thesis in physics at a Swedish university is a collected thesis (sammanläggningsavhandling), meaning that the body of the thesis is the research papers written during the Ph.D. studies. In addition to these the Ph.D. student writes what is referred to as "kappa" (coat), which is a rather thorough introduction to the subject, research material and methods used and presented in the papers, plus a bunch of other, semi-optional, things such as popular-science summary, acknowledgments etc.

Jag har ruvat länge på tankar om etik, som jag tänkt posta i en liten serie bloggposter. I tanken påbörjade jag projektet för rätt länge sedan, men det har av olika skäl inte blivit av. Igår slog det mig varför jag har så svårt att få ur mig dessa bloggposter (vilket, i kombination med mitt beslut att inte posta alla ovidkommande små kommentarer som dyker upp i mitt huvud, och det faktum att avhandlingsförfattande och avslutande av forskningsprojekt tar alltmer av både tid och energi, är anledningen till att postningfrekvensen på mina bloggar fallit långt under pinsamhetsgränsen). Jag har inte förstått en av bloggskrivandets hörnstenar: En bra bloggpost ska behandla en enda fråga, och leverera sitt budskap på ett utrymme motsvarande maximalt en normal A4-sida text, helst inte mer än en halv. Det finns undantag från den regeln, men jag märker själv på mitt eget bloggläsande att även ingående och intressanta bloggposter ofta förblir olästa, halvlästa eller skumlästa när de blir långa, eller tar sig an en för komplextg formulerad problemställning. På samma sätt är bloggskrivandet, åtminstone för mig, i första hand ett sätt att skriva ner en tanke som redan finns någorlunda färdigformulerad. Jag har inte vare sig tid eller energi, och kanske inte riktigt heller intresse, att använda bloggformatet för att publicera hela uppsatser, med omfattande efterforsknings- och struktureringsarbete. Bloggens styrka för mig, både som skribent och som läsare, är att den tillåter (och kanske kräver) kortfattade, samlade och snabblästa presentationer av enskilda tankar och argument.

Denna insikt har fått mig att helt omvärdera de bloggprojekt jag tänkt ta mig an, men inte kommit mig för med. Jag ska bryta ner dem, inte bara till ett för läsaren hanterbart uppsatsformat, utan till enskilda, centrala tankar vilka presenteras en och en. Det leder måhända till längre serier poster än jag tänkt mig, men det leder kanske också till att dessa poster faktiskt blir skrivna — och lästa och betraktade.

Jag vill i sammanhanget passa på att rekomendera Per Gudmundsons skarpsynta analys av hur bloggen som publiceringsform förändrat inte bara vårt sätt att läsa, utan även vårt sätt att skriva (i en bloggpost vars huvudtema egentligen är ett annat). 

Nej, jag har inte dött bloggdöden, om det nu händelsevis var någon som undrade, men det har varit väldigt mycket annat än bloggande som tagit tid och energi, arbete inte minst. Det märks att det drar ihop sig till disputation. Forskningsprojekt ska avslutas och avhandling skrivas. Samtidigt har jultiden som vanligt inneburit att mycket tid gått till kören.

Idag har jag helgat vilodagen genom att tänka på den, d.v.s. jag har varit på institutionen och arbetat. Jag belönade mig själv nyss med en timme i soffan tillsammans med Martin Borgs provocerande film "1200 miljarder", som går att ladda ner gratis från Skattebetalarnas hemsida (tack Olof för tipset!). Det här är en film om vad våra skattepengar går till, men ändå inte. För det handlar inte om hur skattepengar används till vård och skola, till försvar och till polis och rättsväsende. Och det handlar heller inte om hur skattepengar går åt till olika typer av socialförsäkringar. Nej, den handlar om allt det där andra som skattepengarna går till, som vi ofta inte tänker på, och som politikerna i förekommande fall nog gärna ser att vi glömmer — och framför allt, det som vi så gärna vill tycka är bra när det är vi själva som får en bit av kakan, men som vi inte är så pigga på att betala för när det är någon annan som vill ha pengar till sin spetsknyppling. "1200 miljarder" är inte någon radikalliberal agitationsfilm. Det är inte ens en film som tar strid med några särskilt omhuldade funktioner i det svenska samhället såsom det ser ut idag. Det är, på det hela taget, inte egentligen en ideologisk film överhuvudtaget. Tvärtom är det en film som angriper den svenska högskattepolitiken utifrån tämligen allmänt omfattade värderingar, sådana som de flesta av oss, från höger till vänster, i större eller mindre utsträckning kan ställa upp på. Däri ligger dess styrka.

Det är detta vi ska komma ihåg nästa gång vi får höra att "lägre skatt innebär att vi river ner vård, skola och omsorg". Det är då vi ska ta en titt på "1200 miljarder" igen och komma ihåg vilka andra saker dina och mina skattepengar går till. För ärligt talat, så länge vi har statliga myndigheter för hemslöjd, då kan man inte hävda att offentlig vård, skola och omsorg är det som måste avskaffas först om skatten sänks.

Nu väntar jag bara på att någon gör en liknande film om fackföreningsrörelsen; hur den blivit en maktapparat som inte skyr några medel för att säkra sin egen makt, istället för att vara sina medlemmars representanter gentemot medlemmarnas arbetsgivare. 

In just a little while I will leave my office at the Department of Physics, leaving the computers to do some work for me, taking along som reading from the latest issues of Nature, a book and my camera for my one-week vacation, consisting of a short tour of central Sweden, including two weddings, an ice cream or four together with friends and some time to just lay back. I may write a post or two, but most likely I won’t.

I wish everyone a happy midsummer!

See you in July!

Well, things are a bit hectic around here, so there will just be the occational short post every now and then the next week or so. I really, really need some time off and some time to myself.

But, on saturday me and girlfriend enjoyed this season’s first ice cream out in a quiet spot in the sun and today, for the first time this year, I wore shades and my thin leather jacket on my walk to the department. I enjoyed a nice, warming morning sun and the sight of the tiny little suns of coltsfoot in bloom on the lawns. It is good to remember that no matter what, there are always some moments when life just doesn’t suck all that much.

I decided to ditch the Green Track theme after all. It was nice enough, but never felt quite right. So, now I’m trying out this earthy-colored, space-inspired theme instead. I think I’ll be much happier with this, but I still need to learn how to tweak it to my liking. First thing to learn is how to organize the link collection. Then comes personalizing the header. In the mean time, I hope you readers (all one or two of you at the moment) can live with my playing around with the layout.

This is My Cup of Tea, fore some just yet another blog, for others, perhaps a place to sit back, have a cup of tea and enjoy the ramblings of a bald graduate student. This blog will contain musings on the various subjects that interest me, which just happens to quite a diverse list of things. Mainly though, this is a blog about physics, music, books, politics and life in general. In short, these are the things that are My Cup of Tea.

Posts in blog will be written in English or Swedish as happens to fit my current mood. I am currently situated in Lund in southern Sweden and quite frankly I expect the majority of any readership I may get to be Swedish. Recoginzing this fact, I will allow myself the luxury of writing in my native tounge when I feel like it. For any international readers who may find their way here, I will write in English sometimes.

So please, sit down, have a cup of tea and enjoy My Cup of Tea.