Jag sitter fortfarande och försöker smälta implikationerna av domen i The Pirate Bay-målet. Jag är långt ifrån klar, och det finns många andra som kan kommentera detaljerna i domen mer insatt än jag. Jag är mer intresserad av de övergripande samhällsfilosofiska implikationerna, och de behöver jag nog fundera över några dagar, men här kommer i alla fall några korta, omedelbara tankar:
För det första: De fyra åtalade döms till ett års fängelse samt 30 miljoner kronor i skadestånd. Den som slår ett tio dagar gammalt spädbarn sönder och samman får också ett års fängelse. Som min gamla gymnasiekamrat sammanfattade den svenska rättsskipningen: "Våldsbrottslingar = offer. Skatte-/ekonomiska brottslingar = Djävulens avkommor!" En grundläggande princip för utmätande av straff för brottsliga gärningar är att straffet ska stå i proportion till brottet.
För det andra: Dagens dom är i sig rätt ointressant. Den kommer självklart att överklagas, förmodligen hela vägen till HD. I och med denna dom är dock handsken kastad. Hittills har pirater och upphovsrättslobby stått som busarna på Tegelbacken och hytt med nävarna och skrikit från varsin gränd medan vi andra tittat på. Idag inträffade first blood. Nu är det på riktigt. HAX sammanfattar läget.
Hela denna sorgliga historia har en grundläggande orsak: upphovsrättsindustrins luddism. Oavsett vad vi tycker om saken har den tekniska utvecklingen sprungit ifrån 1950-talets affärsmodeller. Karl Marx lär ha sagt att historien upprepar sig — första gången som tragedi, andra gången som fars. Just den här historien har gått i repris så många gånger att vi i så fall bör ha lämnat Shakespeare-komedierna bakom oss för länge sedan, för att istället befinna oss på buskis i Knäckebröhult Folkets park. Nästan varje teknisk landvinning för distribution av information och musik sedan Gutenbergs tryckpress har bekämpats av precis samma anledning: den rådande affärsmodellen är inte anpassad till den nya tekniken. Hade vi lärt av historien hade musikindustrin redan när Napster var aktuellt gripit det gyllene tillfället att lägga en hel, ny marknad för sina fötter. Men istället har man skapat en gerillarörelse man inte har någon kontroll över alls, samtidigt som man gjort sig till ovän med de vanliga människor man borde ha lockat som kunder. Och då står vi där vi står: fortfarande utan riktig vettig, laglig distribution av musik, film och böcker via internet, men med en dom som spottar ett stort antal människors rättsmedvetande i ansiktet. Läs och begrunda Cory Doctorows liknelse om resistenta bakterier.
För det fjärde: Det är dags att börja föra diskussionen om hur upphovsrätten i det 21:a århundradet ska se ut. Det gäller särskilt oss som menar att upphovsrätt som princip är en i grunden god idé. Det är dags att inse att den tekniska utvecklingen går framåt, och att samhällets principer måste anpassas till denna utveckling. Om vi inte diskuterar idag hur upphovsrättsskyddet ska fungera med utgångspunkt i att teknisk utveckling är något i grunden positivt (och möjligen också oundvikligt) så är faktiskt risken att vi finner upphovsrättens själva grund i människors rättsmedvetande så fullständigt eroderad under våra fötter att den helt kollapsar.
Till sist: Gratulationer till Piratpartiet för de röster de just har vunnit. Säkert har man just ringt i väckarklockan för många väljare som annars kanske inte lagt sin röst på (pp).
