Hur läser du artiklar?
En viktig del av tillvaron som forskare är att hålla sig uppdaterad om nya resultat och idéer från andra forskare. Det är viktigt inte bara för att tillägna sig ny kunskap, utan i minst lika hög grad för att få uppslag till egen forskning och för att inte råka trampa i gamla fotspår. Jag har ett pinsamt erkännande: jag tycker att det där med att hänga med i publikationerna och att läsa artiklar är en av de svårare arbetsuppgift att hantera. Kanske gör jag det extra svårt för mig genom att försöka arbeta med saker som gränsar flera områden (min nyhetsmailprenumeration på arXiv omfattar ett flertal av arkivets sektioner — relevanta publikationer kommer i nästan alla av dem, men huvuddelen av innehållet i dem alla är rätt långt bort från mina intressen) och därmed får en ganska stor volym potentiellt intressanta artiklar, men det handlar knappast bara om det.
Det svåra är dels att få en fungerande rutin för att få genomsökandet av nya artiklar och läsning av eventuellt intressanta artiklar som en naturlig del av arbetsflödet, dels att göra själva läsningen tidseffektiv. Att grundligt läsa även en kort artikel kan ofta innebära timmar av arbete — inte sällan därför att artiklar endast i undantagsfall tar sig tid att faktiskt förklara underliggande resonemang, teorier och härledningar, snarare än att enbart visa upp nyckelresultat, och tyvärr inte sällan därför att alltför få författare anstränger sig för att uttrycka sig enkelt, tydligt och rättframt. Framför allt dock för att det alltid och oundvikligen tar tid att sätta sig in i och förstå nya tankar och resultat på någon form av djup. Alltså måste man kunna ta till sig vad som händer i litteraturen utan att läsa varje artikel så grundligt som den måhända förtjänar. Hur gör man? Jag har min strategi, som förmodligen inte är optimal. Hur gör ni andra?
Jag gör ungefär så här: Jag prenumererar på utskick från ett ganska brett urval av sektioner på arXiv, och dessutom på motsvarande innehållsutskick från några av de mer centrala tidskrifterna. Ebreven från arXiv kommer varje vardag, övriga ungefär en gång per vecka. De flesta skickas ut dagtid enligt någon av de amerikanska tidszonerna, vilket innebär att de kommer sent på kvällen eller under natten till mig. Jag inleder därför gärna arbetsdagen med att gå igenom dagens ebrev. Jag skummar rubrikerna i listningen. Om en rubrik fångar mitt intresse går jag vidare och läser artikelns abstract (vilket för arXivs räkning finns i ebrevet, men annars är länkat). Verkar artikeln vara intressant och/eller relevant för min forskning laddar jag hem artikeln i pdf-format.
De artiklar jag laddat hem skummar jag (om jag inte redan från början laddat hem dem i rent referenssyfte) genom att läsa abstract — ja, igen — inledningen, sammanfattning/slutsatser, och eventuellt figurtexter. Därefter har jag en halvhygglig bild av vad artikeln vill ha sagt. Eller så har jag det fortfarande inte, vilket i så fall tyder på att artikeln är så luddigt skriven att jag i alla fall inte kommer att få ut något av den, alternativt att den faktiskt inte har så mycket av intresse att säga. När jag gjort detta sparar jag artikeln om jag tyckte att den hade något att säga eller behövs för referensbiblioteket. I annat fall stänger jag pdf-läsaren och går vidare. Om en artikel verkligen fångat mitt intresse, eller om jag ändå bedömer att den är viktig skriver jag ut den för att försöka hinna läsa den ordentligt senare.
Mer än så läser jag inte av 90% av alla artiklar som passerar. Inte av ointresse, utan för att jag helt enkelt har svårt att få tid till mer än så. Vilket leder direkt över på det problem jag brottas med nu: när sjutton ska man läsa alla de där artiklarna som trots allt passerar nålsögat? Ska man vika en timme eller två per arbetsdag åt att läsa artiklar och se till att göra det oavsett hur arbetet ser ut i övrigt? Mitt problem med det är att jag i synnerhet när det gäller vissa delar av arbetet kommer in i en "andra andning" och gärna vill jobba på för att få ut så mycket som möjligt av den när det händer. Då har jag svårt att avbryta mig för att sätta mig och läsa. På samma sätt, om jag vet precis vilka uppgifter jag ska ta tag i när jag kommer till insitutionen på morgonen är jag lite för otålig för att både gå igenom en ny skörd artiklar och sätta mig och läsa innan jag ens funderar på att ta tag i dagens egentliga arbete. Eller ska man ta ett par rejäla läsdagar med ett par veckors mellanrum eller så och bara koncentrera sig på att läsa artiklar? Eller är hemligheten att ta med artiklarna hem och ägna kvällar och helger åt dem? Fast även om jag gärna lägger in lite jobb på en helg finns det trots allt andra saker jag vill göra när jag väl lämnat kontoret … För närvarande använder jag väl närmast en salig blandning av alla dessa varianter, och det blir inte bra. Läsningen blir ostrukturerad och den blir en sådan där uppgift som ständigt skjuts upp för att jag "egentligen borde" göra något viktigare.
Hur gör ni andra som hela tiden har att hantera stora mängder text samtidigt som ni sköter andra arbetsuppgifter?
(Ursakta mitt franska tangentbord)
Jo, jag gar i stort sett till vaga pa samma satt, fast jag brukar inte läsa arXiv, det lämpar sig oftare för teoretiker. Science Direct har en härlig funktion där resultatet av en sökterm kan läggas in som rss-prenumeration. Jag har lagt upp ett antal olika sökningar där och far varje dag ett tjugotal artiklar till google reader. Alldeles utmärkt!
Vad gäller själva läsandet sa är det som du säger, fa artiklar man mer än pa sin höjd skummar igenom. Jag skulle gissa pa att en vanlig dag kollar jag kanske hundra titlar, gar vidare till runt 10 abstracts. Sedan sparar jag ner kanske 3-4 artiklar som jag skummar igenom, lägger in i Endnote och tyvärr sällan har tid att riktigt ta tag i.
Jag brukade avsätta fredag em till artiklar efter fredagsfikan. Men pa de senaste arbetsplatserna är det ingen fika, och därför har fredagsläsandet oxa havererat. Nu bygger jag istället upp en stor “att-läsa-hög”.
Comment by mjn — March 2, 2009 @ 4:13 pm
För mig är det smått fascinerande att du klarar dig utan att läsa arXiv. För mig är det nära nog livsnödvändigt (ännu mer så när jag höll på med kvantprickar och liknande system). Det finns måhända inte riktigt ett krav på att citera publikationer som bara finns på arXiv (även om det är både snyggt och korrekt att göra det när det är direkt relevant), men vi har utan tvekan nått dithän att det är publicering på arXiv som räknas när det gäller att vara först. Läser man inte arXiv är man tvåa på bollen om vad som händer, tyvärr.
Annars verkar vi vara i samma sits när det gäller artikelläsningen. Synd, för jag hade hoppats på heta tips. Å andra sidan känns det ju också lite skönt att veta att jag inte är ensam. Jag tror på din idé om att avsätta (en del av) fredag eftermiddag för artikelläsning. Möjligen kommer jag istället att förlägga det till en annan tid, men grundidén är nog bra. Jag har starkt övervägt att börja ta någon förmiddag (då jag i alla fall sällan är helt effektiv med andra sysslor) per vecka och sätta mig på något kafé ett par timmar och gå igenom artiklar. Jag gillar avskärmningen som det ger mig att sitta någon annanstans än på kontoret (och långt från distraherande datorer och annat) när jag ska sjunka in i läsning.
Comment by Dr M — March 3, 2009 @ 6:21 pm
Tja, jag har helt enkelt inget fungerande system. Håller ändå bra mycket bättre koll än flera av mina kollegor, för jag prenumererar på i alla fall en arXiv-kategori (även om jag inte mer än skummar rubrikerna och ofta missar saker jag borde varit intresserad av), och några vetenskapsbloggar som gör att jag hör talas om vissa saker bara för att det snackas om dem (som PAMELA-debaclet i höstas). Antar att det är skillnad om man sysslar mer med teoretiskt arbete, jag är ju experimentalist.
Comment by Åka — March 5, 2009 @ 4:20 pm
För min del är vetenskapsbloggarna knappast till någon större nytta i det här fallet. Ingen av dem jag läser skriver om saker som har med mitt forskningsområde att göra annat än högst marginellt ibland. Bloggarna gör för min del mer personlig nytta, såtillvida att de plockar russinen ur kakan åt mig vad gäller sådan forskning som jag är mer allmänt intresserad av.
Det är möjligt att det är skillnad för experimentalister. Jag är i och för sig kanske inte så förvånad när det gäller partikelfysik, där många experiment görs i mer eller mindre stora kollaborationer och där jag inbillar mig att man efter ett tag har rätt god koll på vem som håller på med vad inom ens eget område. Som teoretiker arbetar man oftast ganska ensamt, i små samarbeten om upp till en handfull personer, som ofta nog sitter var och en vid sitt skrivbord och räknar (inte sällan är det en person som gör större delen av arbetet). För egen del ser jag det ibland som en nackdel, eftersom det kan bli ganska ensamt, och det kan vara svårt att hålla inspirationen uppe. Just eftersom folk mest sitter och räknar på sitt eget håll är det heller inte alldeles lätt att veta vem som håller på med vad förrän publikationerna dyker upp.
Comment by Dr M — March 5, 2009 @ 5:38 pm
Jag tror, ärligt talat, att folk runt mig inte ser det som särskilt angeläget eller högprioriterat att hålla koll på vad andra sysslar med. Man uppdaterar sig någon gång om året på konferens. Åtminstone har jag inga direkta förebilder vad gäller att hålla reda på artiklar och resultat som kommer ut — jag har helt enkelt aldrig blivit lärd att man ska göra det. Det är något jag i stort sett har kommit på själv att jag borde försöka med.
Jag brukar sätta av 20 minuter om dagen för läsning. Ibland spiller det över, och blir längre. På så vis tittar jag i alla fall på någonting, mycket mer än inget. Fast det blir förstås sällan att jag läser mer än abstract av långa och tekniska artiklar.
Comment by Åka — March 6, 2009 @ 6:13 pm