My Cup of Tea

Söndag eftermiddag och M kommer hem efter att jobbat några timmar på förmiddagen. Själv har jag passat på att få lite slö tid för mig själv tillsammans med lite musik, datorn, bloggen och en bok. Perfekt på alla sätt. Fast det blir ju förstås ingen lunch gjord på det sättet, och vad gör man då? Om man bor i Cambridge är svaret naturligtvis givet: man går till puben och äter söndagslunch. Puben i det här fallet är Cambridge Blue som är vår tredje närmaste pub, på ett gångavstånd om ungefär fyra minuter hemifrån — och det bara för att man är tvungen att ta en liten omväg runt de mellanliggande husen. Förutom att de serverar söndagslunch till överkomligt pris har Cambridge Blue även ett riktigt bra ölsortiment.

Sagt och gjort, alltså, och en kvart senare sitter vi vid ett hörnbord vid den värmande elden med varsin tallrik mat och för min del en pint Meantime London Stout. Ölet är mycket djupt brunrött på gränsen till svart med mycket lite skum. Smaken är rostad med en dominerande kaffeton. Under detta finns både viss sötma och en trevlig efterbeska. Kolsyran är mild och len. Någonstans far en vag, söt ton som får mig att tänka på fikon förbi. Ett mycket gott öl som förmodligen bara tjänar på att inte serveras precis iskallt, och som uppvisar både mer personlighet och en mer komplex smak än vissa mer kända öl av stouttyp.

När jag sitter mätt och bekvämt tillbakalutad så att jag nås av värmen från elden och i lugn och ro avslutar min öl mitt på söndag eftermiddag slår det mig än en gång hur lyckligt lottad jag är att få möjlighet att bo på ett ställe där jag kan uppleva detta. Bara att dricka öl mitt på ljusan dag en söndag i januari känns som närmast otänkbart i alkoholmoralismens Sverige. I England är det närmast en självklarhet att gå till puben en timme för att äta mat, och ta en öl eller avstå som man känner för — utan att bli ruinerad.

En rejäl tallrik mat och gott öl vid elden på en mysig pub på en vilsam söndagseftermiddag: £10. Jag gillar det här landet.

/Dr M