Heinlein och förmyndarna
Ni missar väl inte Mattias Svenssons omröstning "Årets förmyndare 2008", där några av dem som under 2008 gjort sitt allra bästa för att lägga sina näsor i blöt angående hur vi väljer att leva våra liv tävlar om denna inte alltigenom hedrande titel? Även om ni inte läser politiska eller radikalt liberala bloggar annars, surfa dit och läs årets nomineringar: otroligt underhållande och obehagligt skrämmande på samma gång.
Av en ren händelse råkar jag just nu läsa Robert A. Heinleins klassiker The Moon is a Harsh Mistress, för vilken han välförtjänt vann en Hugo Award (och säkerligen hade vunnit Prometheus Award om det priset varit instiftat när boken kom ut 1966). Jag har ännu inte hunnit igenom hela romanen, men Heinlein har redan hunnit med några synnerligen skarpsynta observationer. Apropå politiskt förmynderi noterar Heinlein genom huvudpersonen Manuel Garcia O’Kelly Davis:
One […] had a long list she wanted made permanent laws—about private matters.
[…]
Thing that got me was not the list of things she hated, since she was obviously crazy as a Cyborg, but fact that always somebody agreed with her prohibitions. Must be a yearning deep in human heart to stop other people from doing as they please. Rules, laws—always for other fellow. A murky part of us, something we had before we came down out of trees, and failed to shuck when we stood up. Because not one of those people said: "Please pass this so that I won’t be able to do something I know I should stop." Nyet, tovarisschee, was always something they hated to see neighbors doing. Stop them "for their own good"—not because speaker claimed to be harmed by it.
Precis detta är det statliga förmynderiets förbannelse. Problemet är inte alla som kommer på saker de vill förbjuda för att de tycker illa om dem, även om det är illa nog, utan just detta att människor så beredvilligt och okritiskt ställer upp på allehanda förbud och pekpinnar "för deras eget bästa", eller "av hänsyn till". Just därför faller min röst i Svenssons tävling inte på de galnaste förbudsförslagen, utan på dem som underblåser förmyndarmentaliteten.
För er som ännu inte läst The Moon is a Harsh Mistress vill jag gärna rekommendera den. Den har visserligen dryga 40 år på nacken, och det är inte utan att det märks (science fiction lider ju kanske mer än någon annan litteraturgenre av risken att ganska snart bli daterad), men mycket av dess idématerial är minst lika aktuellt idag. Och så är det, dess rätt uppenbara såväl litterära som filosofiska brister till trots, en riktigt bra bok.
/Dr M
