Vad har man för nytta av det där?
Min forskning rör, som bekant för i alla fall en del, mångpartikelsystem. Jag har arbetat en del med enkla beräkningsmodeller för system kvantprickar, optiska gitter och ultrakalla atomer. Efter flytten till Cambridge har fokus hamnat på Bose-Einstein-kondensat, och en förhoppning är att kunna knyta samman vissa koncept från BEC-fysiken med koncept från kosmologin. Det händer då och då att jag blir tillfrågad om vad jag forskar om, och jag förklarar givetvis gärna, även om tiden sällan är riktigt tillräcklig för att ge en vettig inblick för någon utan inblick fysik. Följdfrågan efter förklaringen är nästan alltid "vad har man för nytta av det där då?" och jag tvingas förklara att det jag gör är grundforskning som inte syftar till direkta applikationer, och som inte har en omedelbart förutsägbar nytta. Med tanke på forskningens begränsade resurser, och de många omedelbara problem av direkt praktisk betydelse som finns att lösa, vore det då inte bättre att låta bli sådant, och låta oss som nu sysslar med grundforskning låna våra hjärnor till forskning med omedelbara tillämpningar? Att förklara varför det är ett resonemang som leder fel, och varför grundforskning i allra högsta grad är viktigt och användbart är en både viktig och svår pedagogisk uppgift. Cambridge-astronomen Martin Rees gör en lysande insats i dagens The Guardian. Missa inte hans artikel Reach for the stars!
