Olycklig kärlek
Den svenska blogghögern har drabbats av olycklig kärlek. Föremålet för deras åtrå är Sarah Palin, vicepresidentkandidat och republikanska partiets nya stjärna. Och man kan ju förstå dem: hon är en tuff och i sammanhanget ung kvinna som tagit strid mot etabilsemanget i hemstate Alaska och arbetat sig upp till sin position på egen hand, inte genom att slicka uppåt, utan genom att ta personliga risker och vinna. Hon för ut ett klockrent budskap om den enskilda människan. Hon är en självständig, stark kvinna med högeråsikter som med egen kraft bryter igenom det glastak som vänstern gjort till sin grej att tala om i termer av att kvinnor behöver "lyftas fram". Dessutom ser hon rätt bra ut. Hon är den liberala hjältinnan inkarnerad.
Problemet är bara att hon inte är liberal. Det behöver man förstås inte se som ett problem om man inte vill, och även om man gör det kan man hävda att hon tillsammans med McCain ändå är bättre än alternativet. Men då måste man ju erkänna att man ger sitt stöd till någon som på ett flertal punkter har åsikter som går på tvärs med den liberalism man själv (säger att man) står för, som t.ex. det faktum att Palin är kreationist och öppnar för att kreationism och dess pseudovetenskapliga inkarnation intelligent design ska släppas in i skolundervisningen. Så vad gör man då? Dick Erixon (som jag annars läser med stor behållning även om jag långt ifrån alltid håller med honom) väljer att sticka huvudet i sanden:
I Svenska Dagbladet, Löjligt är bättre än jobbförstörande, gör Thomas Gür upp med den märkliga fördomsfullheten som finns kring just kreationistiska idéer, alltså de som argumenterar emot Charles Darwins evolutionslära. Varför får inte just denna lära ifrågasättas?
Vetenskap bygger på ständigt ifrågasättande. Det betyder inte att jag delar kreationistiska resonemang, men jag förstår inte varför kreationistiska tankar är så fruktansvärt “hädiska”, om ordet tillåts.
Ärligt talat, Dick, du vet bättre än så här, eller hur? Det handlar inte om att "evolutionsteorin inte får ifrågasättas". Vetenskap bygger på ständigt ifrågasättande, ja; ett rimligt och kritiskt ifrågasättande på saklig, empirisk grund. Men kreationism och ID är inte vetenskapligt ifrågasättande, lika lite som det är ett rimligt ifrågasättande av vetenskapligt etablerad kunskap att hävda att månen är en grön ost. Ingen skulle hävda att ett framställande av hypotesen att månen är en grön ost för vare sig vetenskap eller skolundervisning framåt. I det antika grekland fanns filosofiska teorier om att materien är uppbyggd av fyra element: jord, luft, eld och vatten. Idag vet vi hur materien i vår vardag byggs upp av atomer av cirka 90 naturligt förekommande grundämnen, vilka bildar kemiska föreningar. Ingen skulle på allvar hävda att det vore rimligt om teorin om de fyra elementen lärdes ut i skolan som ett ifrågasättande av atomteorin för de kemiska ämnena. I den mån idéerna om de fyra elementen alls ska tas upp till diskussion i skolans kemiundervisning är det för att demonstrera varför denna teori inte är vetenskaplig, och hur vetenskapen entydigt visar att den är felaktig. På samma sätt förhåller det sig med kreationism och intelligent design. Dessa är inte seriösa ifrågasättanden av evolutionsteorin. Evolutionen är ett faktum, vetenskapligt lika väl underbyggt som atomernas existens, tyngdlagen, Newtons rörelselagar eller Ohms lag. Kreationistiska tankar är inte hädiska; de är felaktiga.
Det enda som skiljer kreationismen/ID från elementläran är att den förra drivs av personer med en politisk agenda. Det är precis där problemet ligger i den annars så skarptänkte Johan Ingerös försvar av sin nyfunna kärlek:
En av de saker som retar Palin-hatarna är att hon "är kreationist". Huruvida hon verkligen är det råder det vissa tvivel om. Men för all del, låt oss utgå från att så är fallet. Det hon sa om kreationism i skolundervisningen var detta:
Nej, vi behöver varken vara rädda för information eller debatt. De som jagar Palin för hennes "kristna fundamentalism" tycks hävda att alternativet till hennes skola är en värdeneutral dito."Teach both. You know, don’t be afraid of information. Healthy debate is so important, and it’s so valuable in our schools. I am a proponent of teaching both."
Nej, Johan, vi som kritiserar Palin för hennes fundamentalism och kreationism hävdar inte att alternativet är en värdeneutral skola. Inte heller är vi rädda för information eller debatt. Det är bara det att "teach both", eller "teach the controversy" som en annan version av samma kreationistiska slogan lyder, inte är vare sig information eller debatt. Ingerö, med tanke på hans stora intresse för och kunskap om amerikansk politik, borde vara fullständigt medveten om att "teach both" är ett välkänt politiskt bräckjärn för att föra in som en fullständigt seriös del av undervisningen den naturvetenskapliga motsvarigheten till förnekelse av Förintelsen. Jag gissar att ingen av herrar Erixon och Ingerö anser att historieundervisningen bör jämställa den vetenskapligt väl underbyggda undervisningen om Förintelsen och koncentrationslägren med förintelseförnekarnas konspirationsteorier.
Kreationism är inte blott en smålöljig och harmlös liten vidskepelse. Den kreationistiska rörelse som Palin öppnar för är i högsta grad en politisk-ideologisk rörelse med tämligen obehagliga och definitivt anti-liberala åsikter. Med kreationsimen följer ett helt vetenskapsfientligt program, där såväl vetenskapligt kunskapssökande och skolundervisning som individuella fri- och rättigheter ska underställas den kristna religionen i en fundamentalistisk tappning som de flesta kristna jag känner inte vill ta i med tång.
Varken Erixon eller Ingerö torde egentligen vara omedvetna om detta. Båda två har förtjänstfullt och rakbladsvasst kritiserat politiserad undervisning och så kallad "flumskola". Jag tvivlar på att någon av dem på fullt allvar anser det vara helt okej att plötsligt införa just relativiserande flum med politisk agenda i naturvetenskapsundervisningen. Det är bara det att de så gärna vill älska Palin, och precis som alla nyförälskade vägrar de med en dåres envishet att se ens de mest uppenbara felen hos den älskade.
//Dr. M
P.S. Jo, förresten, jag anser också att det är helt i sin ordning att ta upp diskussionen om kreationism/ID om frågan lyfts i klassrummet. Biologilärarens uppgift blir då att ge en lektion i vetenskaplighet, som ger eleverna förståelse för varför ID inte är vetenskap, och hur biologerna faktiskt har visat att ID-anhängarnas argument inte håller. Däremot ska ID inte finnas med i läroplanen (utom möjligen i religionskunskapen, där det kan ha viss relevans att förmedla kunskap om den kreationistiska rörelsen). Skolan ska inte vara värdeneutral: i vetenskapsundervisningen ska vetenskap läras ut och inget annat. I vetenskapsundervisningen är det skolans uppgift att lära ut vetenskapligt etablerad kunskap, och att ge förståelse för hur vetenskap fungerar, så att eleverna utbildas till vuxna individer med förmåga att skilja vetenskap från ovetenskap, så att de ges bästa möjlighet att fatta sakligt informerade beslut och kan värja sig mot kvacksalvare och andra pseudovetenskapliga charlataner.
Ibland blir jag rädd att väldigt många som är mer till höger än mig verkligen skulle stödja precis vem som helst bara dessa individer utlovade frihandel. Nu finns förvisso samma typ av passion för en hjärtefråga inom alla grenar inom det ideologiska spektrat, ta tex de som helhjärtat stöder Castro för hans socialistiska principer, trots att han gick över lik för att nå dit. Men i dagsläget tycker jag att många “plånboksliberaler” har tagit över rollen som nutidens Castro-anhängare. Allt går bra “för sakens skull”.
Comment by Terra Incognita — September 7, 2008 @ 10:47 am
Terra Incognita: Jag tycker mig se den tendensen lite överallt i politiken, särskilt i relation till amerikansk politik. Thomas Gür har en poäng när han indirekt påpekar samma tendenser hos en del anhängare av Obama i artikeln som är länkad till i Erixon-citated ovan. Det jag har problem med är folk som inte förmår att ens inför sig själva sakligt erkänna både för- och nackdelar med olika politiker. Mina åsikter om McCain har i stort inte ändrats, och jag tycker att Palin har sina poänger också, men jag behöver inte låtsas att jag inte har stora problem med hennes kreationistiska tendenser. I den mån jag i slutändan kommer att föredra McCain/Palin framför Obama/Biden eller vice versa ämnar jag i alla fall vara medveten om de dåliga saker som följer med i paketet.
Comment by Dr M — September 7, 2008 @ 11:17 am
Vad har McCain/Palin som öht är bättre än Obama? Allt jag då personligen har sett är en del vaga påståenden från högermänniskor om att de är för frihandel. Själv har jag inte sett så mycket av den varan när jag tittat på republikandernas snack. De talar mest om trygghet och vikten av att fortsätta kriga… väldigt lite om frihandel. Och eftersom Bush knappast kan beskyllas för speciellt mycket frihandel - varför skulle då McCain och Palin vara så mycket bättre? McCain - erkänt ointresserad av ekonomi liksom…
Nej… att rösta på en duo som skulle fortsätta Bush bana med krig, ökade restriktioner om abort, minskade anslag för “fel” forskning som tex stamcellsforskning, fler och fler genvägar för kreationister in i klassrummen osv - det ser jag som betydligt mer konkret som faktum som kommer ske än vaga löften om frihandel.
I “kamp” mot detta känns det som det kvittar ifall demokraterna hade en gråsten som motkandidat - det blir inte värre. Men så tillhör jag skaran som knappt tycker att ärkekonservativa kristna fundamentalister och krigshetsare knappt ens har existensberättigande, än mindre lämplighet för makt, oavsett vad de utlovar för morötter. Och då har jag inte ens nämnt vad min magkänsla är inför ett spänt läge i världspolitiken med ett kaxigt Ryssland som en McCain kanske vill sätta på plats. Det här med stabil världsfred kan jag på intet sätt se att det skulle förbättras med McCain. Åh, han är säkert en jävel på att leda trupperna - men är det det vi vill se i världen? Fler soldater, spända “kallakriget”-relationer? Kanske fler varma krig?
Så jag undrar - är du så säker på att McCain/Palin kommer föra en så fantastiskt mycket bättre ekonomisk politik att det uppväger deras uppenbara och faktiska brister?
Comment by Terra Incognita — September 8, 2008 @ 8:24 pm
(Avd “varför ens tänka tanken på att rösta på dem” då vilket du tydligen åtminstone har funderat kring, även om jag såklart såg att du skrev att du inte var säker på vad som vad det du skulle ha röstat på)
Comment by Terra Incognita — September 8, 2008 @ 8:27 pm
Man kan inte bedöma McCain efter Bush. Det är lektion 1A i amerikansk politik. Spännvidden inom vart och ett av de amerikanska partierna är stor nog att täcka in nästan hela det politiska spektrum i Sverige. Det är ingen hemlighet att McCain och Bush aldrig stått varandra särskilt nära och att de tillhör två olika falanger av det republikanska partiet.
Vad McCain har bättre än Obama? En hel del faktiskt. Obama är en utpräglad vänsterdemokrat som i stora delar av sin politik (i den mån han inte röstat “närvarande” eller “avstår” för att smita undan ansvar och slippa ta ställning i frågor som på något sätt innebär en karriärsrisk) som i många frågor står till vänster om de svenska socialdemokraterna. Obama talar om “förändring” men säger inget om vari den skulle bestå. McCain har genom sitt arbete i senaten visat att han de facto arbetar över partigränserna för att få resultat. I sina åsikter står han nära mitten i amerikansk politik (vilket givetvis är en anledning till att välja Palin som vicepresidentkandidat, för på det sättet ökar han sannolikheten för att de konservativa som han själv aldrig kan locka lyfter sig från sofflocket och röstar).
McCain var för invasionen i Irak. Obama säger sig ha varit emot den, men han satt inte i senaten när beslutet fattades, så vi har ingen aning om hur han faktiskt skulle ha röstat, och om hans track record alls visar något så är det en ovilja att ta konkret ansvar i obekväma situationer. McCain var för den truppförstärkning som faktiskt ger resultat just nu (dödstalen i Irak är de lägsta någonsin). Obama flummade om att ta hem trupperna omedelbart (vilket garanterat skulle störta Irak i smutsen) men har sedan ändrat sig fram och tillbaka i olika omgångar. Oavsett vad vi tycker om att man invaderade Irak från början så är McCain den enda av kandidaterna som har någon som helst verklighetskontakt i hur han vill hantera den situation som faktiskt råder. Obama har ingen utrikespolitisk trovärdighet alls.
Och så var det där med handel och ekonomi. Frihandelsfrågorna är viktiga. Bush har varit en usel frihandlare. Obama lovar att vara ännu sämre, McCain något bättre. Här har faktiskt Gür en poäng i SvD när han pekar på att en protektionistisk handelspolitik riskerar att göra stor och mer omedelbar skada.
Inrikespolitiskt vill Obama införa regleringar och sociala program på federal nivå. McCain vill låta delstaterna bestämma mer. Jag tycker förvisso att det finns goda argument för offentlig finansiering i sjukvården, men vore jag amerikan skulle jag vara mycket tveksam till att lägga det ansvaret på federal nivå. I Europa är det mycket få som vill centralstyra sjukvårdssystemen från Bryssel, av goda skäl.
Abortfrågan är en icke-fråga så länge de vansinniga konsekvenserna av Roe vs. Wade får råda. I USA råder, som en konsekvens av ett domslut (inte ett politiskt beslut och ty följande lagstiftning), fullständigt fri abort ända fram tills barnet är fött, och synnerligen tvivelaktiga abortmetoder som t.ex. partial-birth abortion är fritt tillåtna. Med amerikanska mått mätt är den svenska abortlagstiftningen på pro-life-sidan. Det finns förvisso obehagliga krafter i USA som vill ha abortlagstiftning av polskt snitt, men så vitt jag vet är McCain inte en av dem, och mig veterligen anser han att abortlagstiftning ska tas på delstatsnivå. Att riva upp Roe vs. Wade är nödvändigt nästan oavsett var man står i abortfrågor. (Enda anledningen att hålla fast vid Roe vs. Wade är om man tycker att nuvarande ordning är finemang och vill tvinga den på alla från federal nivå utan att ta en egentlig politisk debatt, alternativt om man på allvar tror att de mest extrema fundamentalisterna kommer att vinna i längden, vilket jag ser som en ganska paranoid hållning.)
Där har vi en del av det som talar för McCain/Palin. Det som talar emot McCain/Palin är huvudsakligen Palin, vilket torde ha framgått av bloggposten ovan. Jag misstänkte förvisso att McCain skulle välja en mer konservativ vice, men hade hoppats på någon lite mer moderat sådan än Palin.
Så för att svara på din fråga: nej, jag är definitivt inte säker på att fördelarna med McCain uppväger nackdelarna, men det hindrar inte att det finns fördelar. Pratkvarnen Obama ger jag överhuvudtaget inte mycket för. Tyvärr verkar det till slut även denna gång bli ett val när jag är glad att jag inte behöver ta ställning. Jag har svårt att tänka mig att jag skulle ha röstat på någon av Bush, Gore och Kerry i valen 2000 och 2004, och jag blir mer och mer tveksam till att jag skulle kunna rösta på vare sig McCain eller Obama.
Comment by Dr M — September 9, 2008 @ 10:24 am
P.S. Som komplement till resonemanget ovan vill jag länka till följande utmärkta redogörelse hos Röda Nejlikan: Change we can believe in? Jag delar inte riktigt Olofs entusiasm för Hillary Clinton (även om jag hellre hade sett henne än Obama som demokratisk kandidat, och gärna Rudy Giuliani som republikansk), men bortsett från det håller jag med honom i allt. En hel del bra synpunkter framförs för övrigt i kommentaren till posten också.
Comment by Dr M — September 9, 2008 @ 11:19 am