Precis vad en vetenskapsman inte ska göra
Den nyutnämnde chefen för brittiska Science Museum gör precis det som en vetenskapsman inte bör göra, speciellt i en position som gör honom till vetenskapens representant i allmänhetens ögon: Han använder sitt yrke för att ge legitimitet åt rena spekulationer och tveksamma politiska agendor. Så här skriver The Guardian:
The new head of the Science Museum has an uncompromising view about how global warming should be dealt with: get rid of a few billion people. Chris Rapley, who takes up his post on September 1, is not afraid of offending. ‘I am not advocating genocide,’ said Rapley. ‘What I am saying is that if we invest in ways to reduce the birthrate - by improving contraception, education and healthcare - we will stop the world’s population reaching its current estimated limit of between eight and 10 billion.
Låter det inte misstänkt bekant? Jovisst, det är samma överbefolkningskatastrof som olyckskorpar talat om så länge jag kan minnas och ännu tidigare. På 70-talet var det maten som inte skulle räcka till den växande befolkningen, under min uppväxt skulle det mer diffusa "jordens resurser" inte klara av den växande befolkningen. Och katastrofen skulle vara nära förestående. Men precis som med Jehovas Vittnens olika förutsägelser av Kristi återkomst och Domedagen har katastrofförutsägelserna kommit på skam. Och nu är vi där igen, "Jordens befolkning måste minska!" säger olyckskorparna (vars expertis vanligen ligger inom något annat vetenskapligt område), denna gång med hänvisning till det för tillfället opportuna katastrofscenariot: global uppvärmning till följd av mänskliga koldioxidutsläpp. Poängen här är att det spelar ingen roll huruvida hypotesen om antropogena klimatförändringar är sann eller inte. Låt oss anta att den är det, för det förefaller knappast orimligt. Är Rapleys reaktion då rimlig? Är den väl underbyggd? Är den ansvarsfull? Svaret är nej på samtliga tre frågor. Den är orimlig därför att den politk och den människosyn den implicerar är vidrig. Den saknar underbyggnad därför att den är en ryggmärgsreaktion som bygger på ett gammalt katastrofscenario som det inte finns någon större anledning att tro på, därför att det knappast finns några vetenskapliga argument att stödja sig på för att just detta skulle vara ett effektivt sätt att tackla utsläppsproblematiken, och därför att det inte är svårt att resa invändningar mot Rapleys argument. Den är ansvarslös därför att en person med Rapleys ställning borde ha en mer ödmjuk attityd till det vetenskapliga arbetssättet och till hur vetenskapliga resultat förmedlas till allmänheten. Att enskilda vetenskapsmän hyser drastiska åsikter och för fram dem må vara hänt, sådan är demokratin och sådan både måste och bör den vara. Personer som i kraft av sin ställning uttalar sig som mer än bara enskilda vetenskapsmän, utan som talesmän för hela vetenskapssamhället, bör däremot vara försiktiga med sina ställningstaganden och sätt att uttrycka sig. Ripleys inställning till meningsmotståndarna påminner mer om slagordspolitik och religiös sekterism än vetenskaplig diskussion:
The interest of Rapley, 60, in this subject stems directly from his climatic concerns. He sits near the extreme end of scientific views about global warming. He fears our planet faces a very hot and uncomfortable future. This belief puts him opposite climate-change deniers, about whom Rapley is generally vitriolic. He described the recent Channel 4 programme The Great Global Warming Swindle as ‘a tissue of lies’ while individual deniers, like Dominic Lawson, are dismissed in unexpectedly terse, Anglo-Saxon terms.
Rapleys är naturligtvis välkommen att hysa vilka åsikter han vill, men det han visar prov på här är knappast en lämplig attityd att använda som ledstjärna i arbetet med att leda Scientific Museum.
Låt mig avsluta med en titt på Rapleys förslag: "Jag förespråkar inte folkmord", säger Rapley. Nej, det får man väl vara tacksam för. Men vad är det han förespråkar då? "[Investeringar] i sätt att reducera födelsetalen — genom att förbättra preventivmetoder, utbildning och hälsovård" för att förhindra att jordens befolkning växer till. Eller med andra ord: De outbildade i utvecklingsländerna måste lära sig att inte få barn. För var finns befolkningsökningen? Nativiteten i industrivärlden är låg, på sina håll under de två barn per kvinna som skulle hålla befolkningen konstant. Rapley menar att befolkningsökningen måste stoppas för att "[t]hat in turn will mean less carbon dioxide is being pumped into the atmosphere because there will be fewer people to drive cars and use electricity." Problemet skulle alltså vara att det blir för många som kör bil och använder elektricitet. Men befolkningsökningen sker ju framför allt i fattiga länder, och problemen där är ju snarast att människor inte har tillgång till transporter och elektricitet. För att Rapleys argument ska hålla ihop måste vi alltså fortfarande minska utsläppen från den industrialiserade världen (något Rapley i en bisats tycks anse vara en alldeles för dyr lösning, som skulle kunna ersättas av stoppad befolkningsökning), samtidigt som befolkningen i världens u-länder ska lära sig att ge tusan i att föda en massa barn, samtidigt som de inte kan medges tillgång till modern teknik, för då, om något, blir det ju "fler som kör bil och använder elektricitet". Rapley själv lär knappast medge det, men konsekvenserna av hans argumentation, om man tar hänsyn till var befolkningsökningen finns, är förvisso inte folkmord, men heller inte så värst mycket mer tilltalande: Barnbegränsningsregler á la Kina för u-ländernas befolkning och stoppad teknisk utveckling, speciellt för dem som har det sämst.
Av detta bör vi också dra lärdomen att oavsett vad som är sant och inte gällande antropogena klimatförändringar och eventuella överbefolkningsproblem kan lösningen omöjligen vara stoppad teknisk utveckling och barnbegränsningsregler. Tvärtom är det alldeles nödvändigt med en teknisk utveckling som kan 1. reducera våra utsläpp, 2. låta världens fattiga länder ta steget in i industriåldern, med minskat barnafödande som följd, och 3. förbereda både i-världen och, framför allt, u-världen på att möta konsekvenserna av de klimatförändringar som av olika skäl kanske inte går att undvika.
Vet inte om jag håller med dig kring att en ökad befolkning i världen inte skulle innebära nya problem. Låt oss säga att världens befolkning fördubblas och att det mesta av det skulle ske i u-länder. Låt oss samtidigt anta att uländernas ekonomiska status ökas och att folk där helt enkelt blir lite mer välmående. Mycket tyder ju på att en del grupper i världen som varit uländer ökar sitt välstånd. Eller rättare sagt, mycket och mycket - det sker lokalt iaf. Det sker också tyvärr att välståndet sjunker på en del platser och att klyftorna ökar - men detta är en annan diskussion.
Låt oss säga att världen får fler “ilandsmänniskor” helt enkelt. Det som sker då hoppas jag du också inser är att världen får en ENORMT ökad konsumption av varor. Idag konsumeras ju 70-80% av jordens resurser av 10% av jordens befolkning - dvs av oss i ilandet. Vad händer med kalkylen när fler personer hamnar i ilands-klubben? Enklaste sättet att räkna på saken någorlunda är ju att beräkna utifrån hur många resurser som jordens befolkning skulle behöva - om 100% av jordens befolkning utnyttjade 100% av den sammanlagda produktionen. Det skulle ju innebära en belastning på våra resurser som ökade med flera 100 procent jämfört med dagens belastning. Det är fullt möjligt att “jorden skulle klara av det”. Men eftersom vi redan idag har enorma problem med konsumptionsrelaterade saker i iländerna… avverkning av regnskogar till förmån för jordbruk - är ju tanken på hur detta skulle drabba jorden som helhet rätt skrämmande. Vi skulle definitivt inte ha plats för några regnskogar - vi har det knappt idag och då är det uländers sparsamma konsumption som kräver mer utrymme - enkel logik säger att regnskogen då måste offras helt för att dessa länder ska kunna bli iländer och konsumera så som vi konsumerar. När 5 miljarder FLER människor vill ha sina McDonaldsburgare - då krävs jordbruksmark för dessa nötkreatur.
Att jorden inte går under för att regnskogarna försvinner är såklart sant - men erosionsproblemen som följer när regnskogar försvinner är redan idag enorma - skulle de helt försvinna skulle de såklart bli ännu värre. Vi skulle definitivt få enoprma ekologiska problem på jorden om vi dubblade befolkningen - även OM den inte ens blev ilandsnivå i sin ekonomi.
Comment by Nihonshu — July 28, 2007 @ 2:39 pm
Men jag håller förövrigt med dig om att en forskare/ledare för ett museum kanske inte ska hålla på att domedera i frågor som är politiska.
Comment by Nihonshu — July 28, 2007 @ 3:19 pm
Att dessutom förneka att människan missbrukat jorden och de resurser som finns till vårt förfogande behöver man inte vara kristen eller ens troende överhuvudtaget för att med lite sunt förnuft inse, att då vänta på forskningen skall utröna vad vi kan göra åt detta problem, utan att försöka hitta möjliga vägar att undertiden låter heller inte som någon sund politik. När u-länderna tar steget in i-landsgemenskapen så låt oss då redan från början se till att de inte upprepar våra misstag, utan miljölagar och utbildning så lär alltihop sluta med katastrof.
Det är nämligen inte speciellt troligt att tro att människor i i-länderna kommer att minska sin konsumtion till förmån för u-länderna, att på detta sätt jämna ut konsumtionen tror jag är en ren utopi. Likaså tror jag att allt eftersom u-länderna kommer att få det allt bättre ekonomiskt så kommer de också att kräva samma möjligheter och standard som vi har i västvärlden. Att då inte försöka lösa problemen innan de uppstår är ingen sund politik. Det är inte ju inte bara miljökatastrofer som hotar, det finns även hot i form utav, bristande resurser som tillslut kommer att leda till konflikter.
Jag tycker att tanken på födslokontroll inte är något som är uppmuntrande, men om det innebär att de människor som lever här har en större möjlighet att äta sig mätta och släcka sin törst, en möjlighet att klä sig, en möjlighet till utbilda sig, samtidigt som man har möjligheten att undvika de konflikter över resurser, som därutöver skulle leda till ytterligare lidande så är det i enligt min mening helt klart värt att prova, redan idag.
Comment by Inget att säga — August 13, 2007 @ 12:17 pm
Blir alltid misstänksam då jag hör argument från den rika världen, riktade till de fattiga:
“Ni ska skärpa er. Föd inte fler barn”
Det kanske inte är deras barnafödande i första taget som är problemet.
Det KAN ju vara farliga utsläpp, exploatering av deras natur o tillgångar, läskiga gummifabriker i Afrika, fint dricksvatten som omvandlas till läsk i Indien etc
Jag säger inte att jag VET. Bara att jag blir på min vakt inför i-lands-skrivbords-teoretiska lösningar.
Comment by Enkla Z — August 28, 2007 @ 4:43 pm
Det du kallar “olyckskorpar” tycker jag, som historiker, är ett intressant fenomen med, som du skriver, rötter långt tillbaka i tiden; det finns lite här och var, tydligt bland annat när jag senaste halvåret har roat mig med att “debattera” med de där Greenpeaceaktivisterna som med jämna mellanrum står på Knut den Stores torg och Lilla Fiskaregatan. All teknik, all utveckling, all handel och konsumtion tycks för dessa vara direkt ont. Det känns nästan lite religiöst ibland.
Den negativistiska ideologin har en motsats, förstås; Tor Ragnar Gerholm, till exempel.
Comment by Gustav — October 19, 2007 @ 9:52 am