My Cup of Tea

Gårdagen tillbringades till stor del sittande på tåg från föräldrarna i Sandviken ner till Lund. I vanlig ordning gick det naturligtvis inte att genomföra en komplett resa fram och tillbaka med SJ utan problem, denna gång dock utan allvarligare konsekvenser än en något hastigare omstigning än planerat i Göteborg på väg upp till Karlstad samt en missad stadsbuss (och därmed senare ankomst hem) i Lund på väg tillbaka. Jag undrar bara varför det alltid är så här. Ibland ser jag annonser och artiklar där SJ skryter med att 90% (eller ännu mer, jag kommer inte ihåg siffran exakt) av alla SJ-tåg kommer fram i tid. Som resenär kan detta milt sagt vara svårt att tro, men jag hyser inga tvivel om att uppgiften är sann. Problemet är bara att siffran i sig är värdelös. För det första får vi sällan veta vilken definition av "i tid" som används. För att man ska ha rätt till ersättning från SJ för försenat tåg krävs (åtminstone på längre resor) en försening om minst en timme. Om ersättningsgränsen används som definition är alltså en försening på 50 minuter "i tid" (det är åtminstone, uppenbarligen, vad vi resenärer rutinmässigt förväntas stå ut med, något som i sig är anmärkningsvärt men också en annan diskussion), men nu får man anta att det trots allt är en väsentligt striktare definiton än denna som används. Den andra uppgiften som definitivt aldrig nämns i dessa sammanhang är hur förseningarna är fördelade på olika sträckningar och avgångar. Det körs trots allt många, många tåg i Sverige varje dag, varav flera kortare sträckor och/eller sträckor med liten trafik. Dessa tåg är säkert i tid i princip alltid. Det är bara det att det är ointressant för mig, som X2000-resenär på sträckan Malmö-Stockholm hur många av tågen Borlänge-Halsberg som är i tid. Däremot är det intressant för mig om någon särskild av avgångarna Malmö-Stockholm som är särskilt förseningsdrabbad. På samma sätt är de förseningar som intresserar mig givetvis helt irrelevanta för den som arbetspendlar på Uppsalapendeln, och gissningsvis är samma människa inte ett dugg hjälpt av att 10:30-tåget är exakt i tid varje gång, om det är 07:00-tåget som gäller för att komma i tid till jobbet.

Vad vi ska lära av detta resonemang är att det gäller att veta vad man gör när man handskas med statistik. Det gäller självklart inte bara tågförseningar, utan statistik i allmänhet. Den som öppnar ögonen ska se att vi dagligen bombarderas med mängder av statistiska uppgifter som vid närmare eftertanke visar sig vara i bästa fall intetsägande, och i värsta fall direk vilseledande.

Apropå tåg och SJ:s attityd mot sina kunder, förresten: Hur svårt kan det egentligen vara att se till att det finns tvål på tågens toaletter? Var och varannan gång jag åker tåg (särskilt på X2000) saknas tvål på min närmaste toalett, ofta redan från startstation. SJ, inte kan det väl vara så svårt att ha ett litet nödlager med tvål, pappershanddukar och toalettpapper i en vrå på tåget, så att personalen enkelt kan göra ett snabbt byte om så skulle behövas?

När det talas om att man ska ställa bilen och ta tåget, av miljöskäl, då borde det (som om inte rena affärsmässiga anledningar skulle ha varit nog, om bara konkurrens fanns) vara mycket angeläget för SJ att se över 1. Det dyra och obegripliga prissättningssystemet. Om tåg ska vara ett hållbart alternativ för en stor andel av våra resor, då krävs det för det första att man kan få tag på en biljett till ett hyggligt förutsägbart pris. För det andra måste priset vara konkurrenskraftigt i jämförelse med huvudalternativen. Malmö-Stockholm är i runda tal en sträcka om 50 mil. Med en kostnad om 15 kronor milen är kostnaden för att färdas i bil ca. 750 kronor enkel resa. Tågbiljetten på samma sträcka hamnar även den lätt på ett motsvarande pris, om man inte bokar tidigt. Och är man två personer som ska åka, då är bilen redan ett prismässigt attraktivt alternativ. Är man fler ändå är det ingen tvekan om saken. 2. I ljuset av det ekonomiska resonemanget är det inte svårt att sluta sig till att SJ måste leva upp till sin reklam om en lugn, skön och bekväm resa. Då krävs det att det finns tvål på toaletterna, att tågen går i tid, att sätena är bekväma, temperaturen bekväm och ljudmiljön uthärdlig.

Å andra sidan kanske SJ får gratishjälp med sin marknadsföring, utan att själva behöva lyfta ett finger för vare sig kvalitet, pris eller reklam, när flyget gör vad det kan för att bli ett allt mindre lockande alternativ…