Är ditt musikval ett handikapp?
Dagens dumstrut i den svenska välfärdsstaten tillfaller klassningen av en viss musiksmak som handikapp (Sydsvenskan, SVD). Roger Tullgren är strålande glad för att hans livsstil som hårdrockare klassas som arbetshandikapp. Som skattebetalare i Skåne är jag avsevärt mindre upphetsad. Ska alla hårdrockare klassas som handikappade och garanteras försörjning och förmåner som vi synthare inte får? Eller är det vi som lyssnar på klassisk musik som borde klassas som handikappade?
Saken är följande: Roger blev biten av hårdrocken i unga år, och har verkligen gått in för sin musikstil. Han lever ut den. Han går på massor av konserter, han klär och smyckar sig stilenligt, och han lyssnar på musik jämt. Faktum är att han går in så mycket för sin musik att han inte sköter sina jobb, eller i förekommande fall inte får ett sökt jobb. Detta har några "välvilliga" psykologer nu klassat som arbetshandikapp, vilket innebär att vi skattebetalar ska ordna med den försörjning som han själv uppenbarligen inte har något intresse av att ordna själv. För här är kruxet: Killen är inte oförmögen att göra ett arbete. Han har inte någon skada eller utvecklingsstörning som gör det omöjligt för honom att leva som vilken annan 43-åring som helst. Jag kan mycket väl tänka mig att han orättvist nekats jobb av självutnämnda stilpoliser till arbetsgivare. Jag har själv lite av en s.k. alternativ klädstil som säkert inte skulle tilltala somliga konformistiska slipskramare, och har inga problem att föreställa mig att det kan leda till diskriminering. Faktum kvarstår dock: Killen har haft jobb, och han har sumpat dem genom att utnyttja arbetsplatsens resurser och genom att strunta i jobbet för att gå på konserter. Vissa arbeten innebär att man inte kan klä sig hur som helst, men det anser inte Roger att det ska gälla honom, bara andra, som i sin tur ska betala för att han ska få hållas. Detta kallas nu handikapp. Jag är den första att applådera Rogers bejakande av den stil han har valt, jag uppskattar människor som har en stil, men att ha en stil är något som man får klara av på egen hand. Det är en rättighet att välja sin stil, men med den rättigheten följer att man får ta konsekvenserna av det valet. Det innebär t.ex. att man inte har rätt att tvinga andra att betala för livsstilen.
Är det alltså till detta den svenska välfärdsmodellen har kommit till; en mentalitet av att "samhället ska ta hand om dig" dragen så till sin spets att egna medvetna val klassas som medicinska handikapp, att det personliga ansvaret helt suddats ut? Det är det som skrämmer mig i den här historien.
Jag tycker inte att skattemedel ska finansiera mitt musikintresse, och jag tycker inte att mina skattepengar ska gå till att finansiera andras.
i slaskonbladets artikel nämndes det att han hör lite illa. det kanske är det som är handikappet?
Comment by Drottningen — June 19, 2007 @ 10:46 pm
Som du tidigare skrivit måste vi göra upp med offermentaliteten. Jag tror en människa mår
bäst om hon inser att hon är ensam, utkastad i världen med frihet och ansvar för sig själv.
Det skapar kanske en smula ångest men trygghetsnarkomani är värre.
Comment by Knute — June 20, 2007 @ 5:06 am
Troligen ligger det något annat bakom, autism, ADHD, whatever. Det är mycket möjligt att han skulle ha svårt att klara av ett riktigt jobb pga det.
Men va fan har musikstilen med det att göra? Och hans attityd??? Nej, jag hoppas artikeln är vinklad och felskriven…
Comment by ria — June 20, 2007 @ 10:39 am
Ria: Precis, är det så att det i själva verket ligger t.ex. verklig autism bakom, då är det en annan sak, men inget av det jag sett, inklusive webb-tv-reportaget på SvD och bloggposten från killen som jobbat med honom (och som av någon outgrundlig anledning tycker att han har rätt att rocka för mina pengar) tyder på det.
Ska jag säga vad jag tror, även om jag givetvis inte har några säkra belägg för det, så är detta ett utslag av “välvillighetspsykologin”, där psykologerna i fråga lider av den vanliga sjukan att klassa allting som bidragsberättigande sjukdom, bara för att killen har problem. Att sedan problemen är självförvållat slarv och inte medicinska verkar inte höra dit.
Comment by Magnus — June 21, 2007 @ 11:06 am
Jag vill få skattepengar för att jag inte kan sköta mitt jobb! Jag vill inte ha uniform på mig, jag vill ha mina bekväma cammobyxor och en schysst svart tröja, inte en skjorta som känns som den är gjord av papper och ett par byxor som rivs på låren! Jag är handikappad och måste försörjas av någon annan!
Comment by Tomas — June 23, 2007 @ 1:03 pm
Håller inte med dig Roger har kämpat i tio år för detta och dessutom sökt massa jobb men inte fått dem pga sin klädstil så att kalla honom bidragsfuskare är fel. Många företag kan faktiskt få lönebidrag vilket bidrar till att fler folk sätts i arbete. Dessutom känner jag Roger lite genom festivaler och konserter. Han är som vilken kille som helst med barn och hela kalaset. Själv gillar jag metalmusik och klär mig så när andan faller på. Ens personlighet sitter inte i klädseln utan hur man är som person. Tycker det är kul att någon verkligen brinner för sitt intresse. Typiskt många svenskar att klaga och känna avundsjuka. Hade inte det här nått medierna skulle ingen brytt sig.
catten
Comment by cattis — July 13, 2007 @ 12:14 pm
Cattis: Har du läst hela bloggposten och tidigare kommentarer? I så fall bör du ha sett att jag också gillar metalmusik (även om jag snarare är synthare/svartrockare, och i varierande grad klär mig därefter). Jag gillar folk som lever ut sin stil. Jag tvivlar inte ett dugg på att Roger är en hur trevlig kille som helst. Jag är inte ett dugg avundsjuk på Roger för att han lever ut sina intressen (jag lever ut mina). Jag tycker också att det är fel när människor nekas arbete på grund av kläd- och musikstil (så länge dessa inte råkar vara relevanta för arbetet i fråga, förstås).
Det är bara det att det inte är det det handlar om. Det det handlar om är att Roger anser sig ha rätt att leva ut sitt intresse på andras bekostnad. Han anser att han inte behöver anpassa sig till normala krav på ett arbete (som att vara där och inte utnyttja arbetets resurser för privata ändamål — vilket de flesta arbetsgivare trots allt tillåter om det sker i liten omfattning). Jag arbetar och tjänar pengar. Två tredjedelar av dessa pengar betalar jag i skatt för att finansiera t.ex. sjukvård och omhändertagande av dem som av olika skäl inte kan klara sig själv. Den resterande tredjedelen använder jag till att betala hyra, mat och annat nödvändigt, och det som sedan blir över kan jag använda för att leva ut mitt fotointresse, mitt musikintresse, mitt litteraturintresse etc. Roger, däremot, anser att han av någon anledning ska ha rätt att prioritera musikintresset över allting annat, och att vi andra därmed ska prioritera hans musikintresse över våra egna intressen; att våra skattepengar ska betala hans jobb för att han inte vill se till att sköta det på normalt sätt.
Allt detta sagt med en brasklapp: Som ria påpekade kan det ju vara så att Roger har en genuin psykisk störning i botten. I så fall kommer saken i ett helt annat läge, men det är inte så han själv framställer det ens. I det webtv-inslag där han själv medverkade förklarade han utan att skämmas för sig att han nu fått en skattefinansierad frisedel från normal skötsamhet. Det har inget med “sätta folk i arbete” eller “leva för sitt intresse” att göra.
För övrigt, Cattis, om det nu är så bra att få leva ut sina intressen på andras bekostnad, kan inte du betala ett Nikkor AF 17-55mm f2.8 G åt mig? Jag vill ha ett sådant objektiv, men de kostar lite mycket pengar tyvärr…
Comment by Magnus — July 13, 2007 @ 2:30 pm
jo jag har läst allt men att få lönebidrag är inget konstigt många arbetsgivare har inte råd eller snarare utnytjar systemet har själv råkat ut för det men men lön fick jag så vart pengarna kom i från fick väl vara skit samma. men som sagt det finns värre saker i samhället att reta upp sig på än roger allt hemskt som händer mord våldtäckt etc… kriminella lever lyxliv i fängelserna det är mera allvarligt anser jag. det får finare käk än pensionärerna. det är något att reta upp sig på för våra skattepengar ska icke gå till fin mat tv video i fängelserna. vet inte vad du anser men så tycker i fall jag. Att han påstår sig vilja leva ut sin musik på andras bekostnad förstår jag inte hur folk kan få det till. Nåja hans karriär har gått spikrakt uppåt i och med all medial uppmärksamhet så han lär väl snart sluta jobba och spela med bandet på heltid. Inga skattepengar där inte. nå ja ha det bra och trevlig helg på dig
Comment by cattis — July 13, 2007 @ 7:27 pm