Hans-Uno Bengtsson in memoriam
En lundaprofil har gått ur tiden, fysikvärlden har mist en av sina stora folkbildare, och vi lundafysiker har mist en vän och kollega. Docent Hans-Uno Bengtsson har avlidit efter en tids cancersjukdom. Vi var nog flera som hoppades att cellgiftsbehandlingen mot alla odds skulle lyckas och ge oss ytterligare några år med Hans-Uno, men blev det nu inte. Det smärtar mig att jag aldrig mer kommer att höra hans jovialiska röst, och det känns som en enorm förlust att aldrig mer få höra honom förklara ett nobelpris på det där sättet som bara Hans-Uno kunde, med Shakespeare-referenser och allt.
Liksom Hans-Uno, men i detta fall inte inspirerad av honom, går jag oftast klädd helt i svart, och gärna med en kedja till nycklarna som dekoration. Jag fick för ett tag sedan frågan av en kamrat "är du svartklädd för att bli en ny Hans-Uno Bengtsson?" Jag medger gärna att Hans-Uno varit en stor inspirationskälla på flera sätt, men Hans-Uno var och förblir oefterhärmlig. Hans-Uno var en unik kombination av god underhållare och folkbildare, och med en kunskap som inte bara var djup, utan i minst lika hög grad bred. Hans-Uno själv får vi aldrig mer uppleva, men hans många böcker finns alltjämt kvar och kommer förhoppningsvis att länge än inspirera unga att söka sig till vetenskapen och fysiken, och bidra med rolig och nyttig allmänbildning för många, många fler.
Tack Hans-Uno, för den insats du gjort för fysiken, och för att du är en av dem som bidragit till att ge Lund sin karaktär. Vila i frid.
