Recept på en bra synthklubb
På ett forum där jag av och till deltar ställdes frågan om hur den ultimata synthklubben ser, d.v.s. hur vi forumsdeltagare skulle vilja att en synthklubb var för att passa oss perfekt. Eftersom det naturligtvis är fullständigt ointressant exakt vilket val av inredning och låtar jag personligen skulle välja just nu, valde jag att tolka frågan en smula vidare och försökte fundera ut vad som utmärker en riktigt lyckad synthklubb (eller för den delen gothklubb, eller vilken klubb som helst, mutatis mutandis, men nu råkade det vara synth det handlade om).
Den absolut trevligaste synthklubb jag varit på de senaste åren är Tanzmusik i Uppsala, och anledningen till att den var lyckad är att man uppfyllde min punkt 1 på listan över saker som gör en klubb bra. Efter lite tänkande har jag samlat ihop sju punkter som för mig är sådana som på ett fundamentalt sätt påverkar mitt intryck av en klubb.
1. Det är en klubb. Det är inte en konsert och det är inte ett disko, utan en klubb. På en klubb ska man samlas kring ett tema, och man ska kunna träffa människor där, och man ska kunna umgås med dem man går dit med. Det förutsätter att klubben är mer än bara ett dansgolv, och det förutsätter att det finns ställen att stå och sitta på där man faktisk kan höra sig själv tänka, och till och med prata med folk. En bra klubb har därför mer än ett rum, så att dansgolv/scenframträdande kan köras på ett ställe, med bra volym (dock inte nödvändigtvis så hög att man får en oombedd hjärtmassage, vilket alltför ofta är fallet), samtidigt som man kan ha bar och sittplatser i ett rum där volymen på musiken är på en sådan nivå att samtal kan föras. I bästa fall kan man till och med spela annan musik i baren än på dansgolvet (d.v.s. att det inte är dansgolvets musik som utgör bakgrundsmusik i baren).
2. Livemusik! Dansgolv och DJ i all ära, men låt klubbscenen leva! Det är alltid mycket roligare att gå på klubb om det är ett band som spelar. Det är dessutom ett utmärkt sätt att låta icke etablerade band få höras. Lyssna på skivor kan jag göra hemma, men på klubb kan jag uppleva musik live som jag annars kanske inte hade upptäckt.
Ett band på en klubb spelar ju sällan mer än någon halvtimme, trekvart, så det finns gott om tid för dansgolv också. (På den här punkten måste jag säga att relativt nya Undercut här i Lund varit ett ljus i mörkret. Där har det varit band som uppträtt på alla klubbkvällar hittills, även om det blir bandlöst nästa gång. Jag kan bara beklaga att jag inte lyckats ta mig dit mer än ett par gånger.)
3. DJs som inte är konforma. Det är trist om varje DJ spelar samma 90-talsmusik. Jag lyssnar själv villigt och gärna på en hel del synth som gjordes på 90-talet, som t.ex. en hel del av Front Line Assemblys bättre album, eller för den delen en del av Das Ich och :Wumpscut:, eller en del av vår egen svenska synthpop, som t.ex. Elegant Machinery. Dock, det är väldigt trist när alla DJs på en klubb har ett närmast fetischistiskt förhållande till 90-talets musik. En bra klubb har DJs med personlighet, och som har kunnande nog att lyfta fram både den senaste musiken och det som halvt fallit glömska.
4. Dekor! Man behöver inte göra något vansinnigt avancerat som tar en vecka att rigga och lika lång tid att plocka ner, men med rätt enkla medel kan man ge klubben en personlighet i den visuella estetiken. Gör banér med klubbens logotyp och häng på väggarna, ordna en videokanon på någon vägg, gör vad sjutton som helst, som skapar lite stämning och markerar att det inte är vilken nattklubb som helst. Även på denna punkt var Tanzmusik faktiskt föredömligt.
5. Bra bar! Man behöver inte ha en bartender i VM-klass, men baren bör bemannas av någon som vet hur man svänger ihop i alla fall de vanligaste drinkarna med gott resultat. Utbudet behöver inte vara stort, men det ska vara lite kvalitet på det. Priserna bör gärna vara humana; man går inte på synthklubb för att betala 90 spänn för en fyra White Russian. Tyvärr får man finna sig att det inte är studentnationspriser som gäller på synthklubbar utanför studentvärlden, men en klubb är en klubb, inte Grand Hotel. Att gå på klubb ska inte kosta hela månadens nöjesbudget.
6. Vettiga öppettider. I motsats till vad folk verkar tro i Malmö blir en klubb inte bättre ju senare den öppnar, utan snarare tvärtom. Om man måste offra hela nästa dag för att gå på klubb, och dessutom måste navigera morgontimmarnas icke-existerande kollektivtrafik för att ta sig hem från klubben blir man inte precis mer sugen på att gå ut. 22 är en helt okej tid att öppna. Har man bra barverksamhet kan man mycket väl öppna tidigare, och ge folk möjligheten att inleda klubbkvällen med en öl och en tallrik nachos. Det är finfint att ha öppet till 05:00 för dem som vill festa loss hela natten, men man bör kunna lämna klubben i alla fall vid 02:00 utan att missa huvudattraktionen (vilket tyvärr aldrig är möjligt om klubben inte slår upp portarna förrän framåt midnatt). Efter att Neostalgia flyttade till Malmö och började med Malmöitiska öppettider har jag nära nog slutat gå på synthklubbar. Inte för att jag inte vill gå på klubb, men för att det helt enkelt är för mycket besvär för en klubb som inte är något utöver det vanliga. Tanzmusik, återigen, öppnade redan klockan 20 och hade fullt drag när klockan passerade 23.
7. Det viktigaste av allt: Musiken i centrum. Bra ljudanläggning, bra DJ, bra dansgolv/scenutrymme. Trots allt är man där för att höra bra musik, och uppfyller man inte det, är det ingen större vits att bemöda sig om punkterna ovan heller.
