1 200 000 000 000
Nej, jag har inte dött bloggdöden, om det nu händelsevis var någon som undrade, men det har varit väldigt mycket annat än bloggande som tagit tid och energi, arbete inte minst. Det märks att det drar ihop sig till disputation. Forskningsprojekt ska avslutas och avhandling skrivas. Samtidigt har jultiden som vanligt inneburit att mycket tid gått till kören.
Idag har jag helgat vilodagen genom att tänka på den, d.v.s. jag har varit på institutionen och arbetat. Jag belönade mig själv nyss med en timme i soffan tillsammans med Martin Borgs provocerande film "1200 miljarder", som går att ladda ner gratis från Skattebetalarnas hemsida (tack Olof för tipset!). Det här är en film om vad våra skattepengar går till, men ändå inte. För det handlar inte om hur skattepengar används till vård och skola, till försvar och till polis och rättsväsende. Och det handlar heller inte om hur skattepengar går åt till olika typer av socialförsäkringar. Nej, den handlar om allt det där andra som skattepengarna går till, som vi ofta inte tänker på, och som politikerna i förekommande fall nog gärna ser att vi glömmer — och framför allt, det som vi så gärna vill tycka är bra när det är vi själva som får en bit av kakan, men som vi inte är så pigga på att betala för när det är någon annan som vill ha pengar till sin spetsknyppling. "1200 miljarder" är inte någon radikalliberal agitationsfilm. Det är inte ens en film som tar strid med några särskilt omhuldade funktioner i det svenska samhället såsom det ser ut idag. Det är, på det hela taget, inte egentligen en ideologisk film överhuvudtaget. Tvärtom är det en film som angriper den svenska högskattepolitiken utifrån tämligen allmänt omfattade värderingar, sådana som de flesta av oss, från höger till vänster, i större eller mindre utsträckning kan ställa upp på. Däri ligger dess styrka.
Det är detta vi ska komma ihåg nästa gång vi får höra att "lägre skatt innebär att vi river ner vård, skola och omsorg". Det är då vi ska ta en titt på "1200 miljarder" igen och komma ihåg vilka andra saker dina och mina skattepengar går till. För ärligt talat, så länge vi har statliga myndigheter för hemslöjd, då kan man inte hävda att offentlig vård, skola och omsorg är det som måste avskaffas först om skatten sänks.
Nu väntar jag bara på att någon gör en liknande film om fackföreningsrörelsen; hur den blivit en maktapparat som inte skyr några medel för att säkra sin egen makt, istället för att vara sina medlemmars representanter gentemot medlemmarnas arbetsgivare.
Jag ska givetvis se filmen vid tillfälle, men till dess måste jag säga att en hemslöjdsmyndighet kanske inte är en sådan dum idé ändå. De borde förstås inte få så mycket av skattepengarna, men idén som sådan. Hemslöjdstraditionen håller trots allt på att försvinna, och det är jättesynd - fin svensk tradition som borde värnas om, ju. Men, som sagt… 20 miljoner? WFT?
Comment by ria — January 9, 2007 @ 5:02 pm
Visst det är en fin tradition, och den bör värnas, men det är inte statens och skattebetalarnas uppgift att göra det. Det fungerar helt enkelt inte att tvinga skattebetalarna (andra människor) att betala för allt det som någon råkar tycka är “en fin tradition”. Det är precis det som Borgs visar i sin film. Det är helt enkelt upp till oss själva att bevara våra fina traditioner.
Comment by Magnus — January 9, 2007 @ 6:08 pm
Jag är som bekant då lite mer vänligt inställd till att skattepengar används till bevarandet av sånt som den stora massa skiter i om det finns kvar eller inte. Dvs jag tror inte på goda individers välvilja - utan på ett visst kollektivt förtryck - för att tex få fram skattepengar till tex bevarande av kulturminnen och fornminnen och förvaltandet av dessa - för jag anser, rätt så partiskt, att sånt behövs, för alla, även de som inte anser sig behöva det - jag amser att folk inte alls vet sitt bästa.
Stora spektakulära saker likt Ale stenar skulle säkert klara sig på privat basis - men jag undrar hur våra mer obskyra kulturminnen som gamla industribyggnader, torp och dyl skulle klara sig utan hjälp från staten - som det är nu är det ju inga som helst problem för privata personer att sponsra sånt här - och det sker också - men jag tror inte på att en förbättrad privatekonomi pga tex skattelättnader så dramatiskt skulle öka folks välvilja att ge pengar till “gråa” kulturminnen - utan då skulle de troligen försvinna på samma sätt som kulturminnen försvinner i USA. Hur ser det ut i USA med bevarandet av industribyggnader från 17-1800talet tex? Saker som inte kan locka pengar till sig så lätt dör i en liberal individuell ekonomi om ingen enskild vill betala för det.
Så när det kommer till just bevarandet av kulturminnen så köper jag inte en mer liberal modell - av den enkla anledningen att jag inte tror på att det funkar för merparten av kulturminnen - plus att jag verkligen inte vill se “sponsrad av Swebank” uppsatt på stora skyltar på våra fornminnen för den delen heller. Jag tycker det är så jävla (ursäkta) patetiskt när företag som är TOTALT ointresserade av något sponsrar något bara för att få god PR, det skapar en sån unken bild av kulturen som ett komersiellt PR-gippo som jag verkligen inte alls gillar.
Comment by Nihonshu — January 11, 2007 @ 3:03 pm