My Cup of Tea

Nu är det klart: Aliansen har vunnit valet och Sveriges nästa statsminister, Fredrik Reinfeldt, har utropat sig till segrare. Korka upp segerchampangen!

Men nu, aliansen, är det allvar. Nu är valet vunnet, men det verkliga jobbet återstår. Nu ska man bilda en kompetent regering, och denna regering ska klara av att styra Sverige och leva upp till de förväntningar som ställs. Vi ska också minnas att Sverige fortfarande är lika mycket en produkt av socialdemokratisk hegemoni som det var imorse. Den kommande borgerliga regeringen kommer att ha dessa strukturer att arbeta mot, och modet att göra upp med dem. Olof ger en träffsäker redogörelse för saker i vår vardag som kommer att påminna oss om detta, och som inte heller en borgerlig regering kan väntas göra upp med i första taget.

För socialdemokraterna är detta givetvis ett katastrofval. Inte nog med att man backar jämfört med valet 2002, och därmed gör ett dåligt val, man förlorar dessutom den regeringsmakt man närmast gått till val på som självklar. Avgående statsministern och partiledaren Göran Persson har redan meddelat att han avgår som partiledare. Någon som är förvånad? Nej, just det, för egentligen har vi vetat länge att Persson varit på väg ut. Han har verkat allt mer trött och allt mindre intressad av arbetet med att leda Sverige, men desto mer av att dumdrygt framställa sig själv som Den Store Ledaren, Den Allvetande — Översittaren. Han har framställt sig själv som besittande någon form av övernaturliga politiska superkrafter. Han har inte dragit sig för vare sig lögn eller hyckleri. Sådant beteende straffar sig i längden. Nu du bonddräng Göran, nu får du vila ut — förslagsvis på Torp, den herrgård som han köpte för 12 miljoner, inte långt efter att han kritiserat dåvarande moderatledaren Bo Lundgren för att denna köpt en villa för sex miljoner. Förvalta där ditt pund, Göran. Du behöver inte oroa dig för hur vanligt folk har det.