Sossevisionen
Jag tittade faktiskt på SvT:s debatt mellan Göran Persson och Fredrik Reinfeldt igår kväll. Jag har ingen TV själv, men hade tillsammans med en god vän bänkat mig i bästa sport-anda i hans TV-soffa med godis, ost, kex och alkoholhaltig dryck. Duellen blev mer underhållande än jag väntat mig, och dessutom mer upplysande. Upplägget var enkelt, lättfattligt och välstrukturerat, och debattledaren skötte sitt jobb mycket snyggt, genom att fördela ordet lugnt och säkert, och låta debattörerna tala till punkt. (Att hon sedan lade upp sina frågor från ett vänsterperspektiv snarare än ett högerdito var för en gångs skull inget som störde.)
Den som däremot hade problem med att låta motdebattören tala till punkt var Göran Persson. Ju mer Persson blev pressad i sakfrågorna, desto mer av buffeln Över-Göran fick vi se. Han försökte avbryta Reinfeldt, och han använde sig av de vanliga fulknepen att vända ryggen mot Reinfeldt, tala nedlåtande och visa upp sitt överlägsna sneda leende. Så beter sig den som vet att argumenten tryter. Reinfeldt å sin sida var lugn och saklig. Endast på ett par punkter kunde Persson slå Reinfeldt på fingrarna. I övrigt var Reinfeldt den som förde ett konkret, sammanhängade och sakligt resonemang, och Persson den som blev svaret skyldig, och istället kom med buffligheter och halvt osakliga angrepp på den borgerliga politiken. Avsikten var säkert att vi ska få intrycket att Persson vet hur man rattar ett land, medan spolingen Reinfeldt inte är uppgiften mogen. Intrycket blev det motsatta.
Denna bedömning delas uppenbarligen av de större tidningarnas läsare, där Reinfeldt utsågs till överlägsen vinnare i alla mätningar (med ett undantag). Detta hindrade nu inte (S)vT:s partimegafon KG Bergström i Rapport att endast en dryg timme efter debatten utse Göran Persson till klar vinnare. Enligt Bergström hade Persson varit den mer konkreta av dem (med hänvisning om löftet om tandvård upp till 24 år ålder — närmast en bisak i denna debatt, som mycket mer blev en principdebatt kring valets stora fråga, arbetsmarknaden), medan Reinfeldt haft problem att formulera sin politik. Jag undrar om jag och Bergström såg samma debatt… Det finns bara en rimlig tolkning, och det är att Bergström redan i förväg bestämt sig för att utse Persson till vinnare om han bara kunde skjuta in sig på en enda punkt som kunde stödja den tesen. Partiet tackar för din insats, KG.
Uppdatering: Fader Jonatan har bra analyser av debatten, inklusive en kritik av det som Reinfeldt borde ha gjort bättre här och här. Jag kan bara instämma, men det förtar inte mitt intryck av att Perssons bufflighet blev hans fall denna gång.
