(S)vT
I Sverige har vi en statlig public service-television för att garantera en saklig och opartisk rapportering, det har vi alla fått lära oss i skolan och av välmenande folkbildare, eller hur? Men hur ser verkligheten ut? Henrik Alexandersson har gjort det som som borde ha gjorts för länge sedan, nämligen att visa en direkt jämförelse av hur "opartiska" Aktuellt i public service-televisionen behandlar de borgerliga respektive socialdemokratiska valmanifesten. Se Alexanderssons illustrativa lilla film på någon av följande länkar:
Så här ser rapporteringen alltså ut. Med Alexanderssons egna ord: "Skillnaderna är väldigt uppenbara vad gäller frågor, tonfall, hyfs, kropsspråk[sic!], inbakade värdeord och attityd."
Det är bra att de borgerliga ledarna utsätts för en tuff grillning. Man har lämnat frågetecken i fråga om fastighetsskatten och det bör en granskande reporter så klart uppmärksamma. Men varför låter hon inte partiledarna tala till punkt? Och varför myser samma reporter med partiledaren och ställer frågor som ger Persson allt utrymme i världen att skryta om hur bra hans socialdemokratiska politik är? Varför utsätts inte han för samma bombardemang av hårda, befogade frågor. Det är ju inte så att det inte finns saker för en journalist som så önskar att skjuta in sig på…
