Alla är nöjda
Att jobba i hemtjänsten är ingen dans på rosor. Av det jag har fått höra att döma är det alltför ofta ett virrvarr av stress, otillräckligt med tid för vårdtagarnas behov administration och andra problem. Det kan knappast vara roligt för vårdtagarna heller, när personalen, som naturligtvis inget hellre vill än att ge bästa möjliga hjälp, är stressad över att saker tar tid, över saker som inte fungerar, och som kanske hunnit bli en smula desillusionerad. I Nacka, där har man tagit saken i egna händer, tagit privata initiativ. En hemtjänst bokstavligen på ruinens brant har fått ett nytt liv med privata aktörer. Personalen har mer tid, är mer nöjd med sitt jobb och får bättre betalt. En entreprenör, som startade eget i branchen, har tredubblad sin lön och känner glädje i sitt företagande. Och kunderna? De får äntligen den service de behöver och är glada över förbättringen. Kort sagt, alla är nöjda.
…utom facket. På Kommunal är man arg för att man inte får bestämma (ur Aftonbladets artikel):
– De privata företagen har jättedåliga arbetsvillkor och utnyttjar personalen, säger Jane Cronhager, ordförande för Kommunal i Nacka.
– Vi vill ha kollektivavtal på alla arbetsplatser.
Men de anställda är ju nöjda. Och de tjänar bättre än i den oheliga aliansen mellan kommun och Kommunal. Men facket gnäller över att de anställda inte vill ha de kollektivavtal som till sin konstruktion är till för att facket ska bestämma, även där det inte har anledning att lägga sig i. När ska vi få fackföreningar som ser sig själva som en hjälp för den enskilda arbetstagaren och inte som en koloss som ska ha all makt i första hand?
