Litterära måsten
När det svenska kulturetablissemanget för en debatt lika het som sommaren i Lund angående ett förslag om att fastställa en svensk, litterär kanon — en lista över böcker som alla svenska skolelever bör läsa, som anses utgöra någon form av stomme i vårt litterära kulturarv — ska jag här passa på att dela med mig av en lista på fem böcker, vilken jag en gång skrev ihop när jag blev tillfrågad om vilka böcker man "måste läsa".
Egentligen tycker jag inte att det finns specifika böcker som alla "måste" ha läst. Man kan räkna upp hyllmeter av klassiker som på olika sätt varit betydelsefulla för litteraturhistorien, men som ändå kanske inte ger just dig som människa någonting alls. Jag kan räkna upp böcker som jag personligen tycker är bra, men vad säger det, annat än att jag fått en läsupplevelse av dem? Men det finns ändå böcker som jag tycker givit mig en på ett eller annat sätt bra läsupplevelse och som innehåller tankar som jag önskar att andra människor tänker. Jag väljer att räkna upp fem sådana böcker, utan att för den skull tycka att någon "måste" läsa dem. Utan inbördes rangordning:
- William Golding: "Lord of the Flies" ("Flugornas Herre"). En bra och gripande berättelse, en verkligt skrämmande bok och ett intressant studium av gruppsykologi. En bok som fångar något viktigt om mänskliga gruppbildningar, något som vi helst vill glömma. Golding sätter fingret på anledningen till att auktoritära system alltid leder till maktmissbruk och förtryck.
- Ayn Rand: "The Fountainhead" ("Urkällan"). Inte på långa vägar den bästa berättelse jag har läst, men en bok som ändå flyter på och som säger något väsentligt om vad den enskilda människan är och kan vara, och om vad som är drivkraften bakom mänskliga framsteg. Jag tror att det är få människor som håller med Rand på alla punkter, men jag har svårt att föreställa mig att någon kan läsa boken med öppen attityd utan att åtminstone tvingas fundera över dess frågeställningar. Rand förklarar varför det är etiskt riktigt att arbeta för sin egen lycka.
- Robert Heinlein: "Stranger in a Strange Land" ("Främling på egen planet"). En otroligt välskriven och underhållande bok med starka karaktärer. Samtidigt är det en bok som säger något djupt väsentligt om vad det innebär att vara människa. Och varför humor och förmågan att skratta är viktigt.
- Arthur C. Clarke: "Rendezvous with Rama" ("Möte med Rama"). En science fiction-klassiker, som även om det inte är den mest underhållande boken i genren ändå är en bok som griper tag i ett nyfiket sinne. Boken ger en annorlunda bild än man kanske tänker sig av hur mötet med en utomjordisk intelligens skulle kunna se ut. En bok som ställer många frågor om människans plats i universum och som manar till ödmjuk nyfikenhet.
- J.R.R. Tolkien: "Lord of the Rings" ("Ringarnas Herre"). Fattig är den som inte upplevt en välberättad saga. Tolkien låter oss försjunka i en storslagen sagoberättelse i en sagovärld som går bortom själva berättelsen. "Lord of the Rings" säger oss något, inte bara om aspekter på det mänskliga, på olika sätt gestaltade i berättelsen, utan genom läsupplevelsen om vårt behov av att låta fantasin få löpa, om att få leva oss in i en värld där Ont och Gott är gripbart, svart och vitt.
