My Cup of Tea

I Sverige har vi en statlig public service-television för att garantera en saklig och opartisk rapportering, det har vi alla fått lära oss i skolan och av välmenande folkbildare, eller hur? Men hur ser verkligheten ut? Henrik Alexandersson har gjort det som som borde ha gjorts för länge sedan, nämligen att visa en direkt jämförelse av hur "opartiska" Aktuellt i public service-televisionen behandlar de borgerliga respektive socialdemokratiska valmanifesten. Se Alexanderssons illustrativa lilla film på någon av följande länkar:

bubblare.se

youtube.com

Så här ser rapporteringen alltså ut. Med Alexanderssons egna ord: "Skillnaderna är väldigt uppenbara vad gäller frågor, tonfall, hyfs, kropsspråk[sic!], inbakade värdeord och attityd."

Det är bra att de borgerliga ledarna utsätts för en tuff grillning. Man har lämnat frågetecken i fråga om fastighetsskatten och det bör en granskande reporter så klart uppmärksamma. Men varför låter hon inte partiledarna tala till punkt? Och varför myser samma reporter med partiledaren och ställer frågor som ger Persson allt utrymme i världen att skryta om hur bra hans socialdemokratiska politik är? Varför utsätts inte han för samma bombardemang av hårda, befogade frågor. Det är ju inte så att det inte finns saker för en journalist som så önskar att skjuta in sig på…

New York Times reports that Iran has opened a heavy-water reactor, just days before the country is supposed to suspend enrichment of uranium. "There are no talks of nuclear weapons in Iran," says President Ahmadinejad, but heavy-water reactors would not be the obvious choice for peacful nuclear power. Instead, these reactors produce lots of Plutonium, the radioactive element used to make nuclear weapons. This is very obviusly a provocation.

Ahmadinejad also says, according to NYT: "We tell the Western countries not to cause trouble for themselves because the Iranian people are determined to take big steps." But Ahmadinejad does not speak for any public oppinion, because Iran is a theocracy, were fundamental democratic rights and institutions are lacking. Ahmadinejad talks about the determination of a mad theocracy very possibly on its way to nuclear weapons. The problem is not Iranian nuclear power, or even Iranian nuclear weapons (though I’d prefere to live without them). The problem is a mad theocracy raging against western democracy. This is why Iran cannot have nuclear facilities.

Kulturdelen i fredagens Sydsvenskan innehöll en artikel om Andreas Carlsson (ej tillgänglig på nätet), den svenske låtskrivaren som flyttade till Los Angeles och med framgång skrivit låtar åt bland andra Britney Spears, Céline Dion, N’SYNC och Paul Stanley. Denna musik är inte riktigt min grej, men artikeln innehåller en intressant reflektion från Carlssons sida:

- I långa loppet tror jag nedladdningen är bra, det försvinner en massa mellanled och det blir lättare för artister att nå ut med sina låtar. När det blir lättare att ladda ner, när man inte behöver krångla med kreditkort utan bara kan trycka på en knapp på telefonen och betala genom telefonräkningen, kommer de lagliga nedladdningarna att öka. Då kan man få ut mer pengar per låt.

Huvudet på spiken, Carlsson! Jag tillhör dem som försvarar upphovsrätten och anser att den som skapar ett konstverk, ett foto eller ett stycke musik också har rätt till det, och har rätt att bestäma över hur det sprids — och har rätt att ta betalt för det. Men jag anser inte att musik för nedladdning via nätet är något dåligt. Det finns ett fundamentalt problem i nedladdningsdebatten, nämligen en total polarisering, där man antingen vill skrota upphovsrätten helt, eller med näbbar och klor bekämpa allt som andas nedladdning. Men så är det ju inte — det är det argumentationstekniska fel som kallas "det uteslutna tredje". Jag anser att upphovsrätten är viktig och värd att försvara, men jag tycker att musik- och filmbrancherna väljer fel angreppssätt. Istället för att göra tekniska framsteg till sina försöker man fåfängt bekämpa dem. Det kommer inte att lyckas, och det kommer i värsta fall att leda till att upphovsrätten undermineras. Andreas Carlsson har rätt: Möjligheten att ladda ner musik är ett fantastiskt framsteg, inte minst för alla band som annars kanske aldrig skulle nå ut med sin musik, men även för större artister, som kan tjäna pengar på laglig nedladdning. Det som krävs är att nedladdningen görs tillgänglig och får en vettig prissättning. Det är detta musikbranchen borde arbeta på, inte att bekämpa den nya tekniken. Det lyckades inte med kassettbanden, och det kommer inte att lyckas med nedladdning. Som Carlsson säger vidare:

- Det är hälsosamt att musikbranchen förändras, jag tror att folk har tröttnat på att betala för cd-skivor. Visst, det var lite deppigt när vinylskivorna försvann men det är ju ändå musiken som är viktigast. Nu är det marknaden som styr, det blir lite "survival of the fittest" och det tycker jag är bra.

Jag tror förvisso att ryktet om cd-skivans död är betydligt överdrivet, men Carlsson grundpoäng är helt riktig: Det är musiken det handlar om. 

På tisdag kanske vårt solsystem får tre nya planeter. Nej, det är inte någon märkvärdig kosmisk händelse, men för solsystemastronomin en viktigare mänsklig dito. Nu har nämligen Internationella Astronomiska Unionen äntligen presenterat ett förslag till en enhetlig definition av vad som är en planet, något som tidigare saknats, och gjort hela diskussionen om hur många planeter som egentligen finns längst ut i solsystemet (s.k. transneptunska planeter) fullständigt omöjlig. Om förslaget antas innebär det att Pluto får behålla sin status som planet, och ytterligare tre kända himlakroppar räknas som planeter: Det är 2003 UB313 ("Xena"), asteriodbältets största medlem Ceres och Plutos följeslagare Charon. Läs mer hos Populär astronomi!

Och så här lyder det som kan bli den nya defintionen av en planet (i Populär astronomis översättning):

Att jobba i hemtjänsten är ingen dans på rosor. Av det jag har fått höra att döma är det alltför ofta ett virrvarr av stress, otillräckligt med tid för vårdtagarnas behov administration och andra problem. Det kan knappast vara roligt för vårdtagarna heller, när personalen, som naturligtvis inget hellre vill än att ge bästa möjliga hjälp, är stressad över att saker tar tid, över saker som inte fungerar, och som kanske hunnit bli en smula desillusionerad. I Nacka, där har man tagit saken i egna händer, tagit privata initiativ. En hemtjänst bokstavligen på ruinens brant har fått ett nytt liv med privata aktörer. Personalen har mer tid, är mer nöjd med sitt jobb och får bättre betalt. En entreprenör, som startade eget i branchen, har tredubblad sin lön och känner glädje i sitt företagande. Och kunderna? De får äntligen den service de behöver och är glada över förbättringen. Kort sagt, alla är nöjda.

…utom facket. På Kommunal är man arg för att man inte får bestämma (ur Aftonbladets artikel):

– De privata företagen har jättedåliga arbetsvillkor och utnyttjar personalen, säger Jane Cronhager, ordförande för Kommunal i Nacka.
– Vi vill ha kollektivavtal på alla arbetsplatser.

Men de anställda är ju nöjda. Och de tjänar bättre än i den oheliga aliansen mellan kommun och Kommunal. Men facket gnäller över att de anställda inte vill ha de kollektivavtal som till sin konstruktion är till för att facket ska bestämma, även där det inte har anledning att lägga sig i. När ska vi få fackföreningar som ser sig själva som en hjälp för den enskilda arbetstagaren och inte som en koloss som ska ha all makt i första hand?

Liksom Åka är jag inte så förtjust i så kallade memes och annat som andas kedjebrev, ibland dyker det upp något som är intressant och kort nog för att vara roligt att både besvara och läsa, så när nämnda Åka nu skickade tio frågor om böcker vidare till bland annat mig ska jag också passa på att svara. Och liksom Åka kommer jag att lista sex bloggare vars svar jag är intresserad av, men så klart inte begär annat än i mån av eget intresse hos dessa bloggare. Låt oss ge oss in i litteraturens värld!

1) En bok som förändrade ditt liv?

Det blir alltid svårt när frågorna är så stora. Mycket av det jag läser påverkar mitt liv på ett eller annat sätt. Borde jag nämna antologin "Ryssland — ett annat Europa", som fick mig att inse vilken rik och intressant historia Ryssland har? Borde jag nämna något av den populärvetenskap jag läst och som hållit mitt vetenskapsintresse vid liv bokstavligen genom hela mitt liv? Borde jag nämna Fem-böckerna jag läste när jag var liten, som trots att de egentligen inte är någon bra litteratur fick mig att fantisera om andra platser, människor och händelser? Borde jag nämna Graham Greenes "The Third Man", som var det första bok jag läste på Engelska, och som därmed öppnade dörren till det engelska språket för mig? Eller borde jag kanske välja Ayn Rands "The Fountainhead" som äntligen formulerade så många av de tankar jag tänkt, men inte riktigt lyckats samla, och därmed gav mig en grund för viktiga delar av min filosofi? Eller är kanske hennes "Atlas Shrugged" viktigare, den som genom sina brister fick mig att inse begränsningarna hos samma filosofi?

Listan kan göras lång, så lång, men när jag tänker efter är det nog en helt annan bok som haft mest inverkan på mitt dagliga liv, och även om det nog måste betraktas som en klassiker, kanske till och med lite som en kliché, är det inte någon av de filosofiska tungviktarna. Nej, den bok som mer än någon annan påverkat mitt liv är faktiskt J.R.R. Tolkiens "Lord of the Rings". Genom den boken har jag upptäckt intressen som jag inte var medveten om att jag hade. Utan "Lord of the Rings" hade jag kanske inte upptäckt mitt intresse för språk. Genom den boken har jag upptäckt mycket annan litteratur, inte minst fantasy och science fiction, litteratur som genom sitt hur-skulle-det-vara-om-perspektiv tilltalar mig alldeles särskilt, och därtill förmår ställa frågor som inte är möjliga under vår världs begränsningar. Jag skulle nog vilja sträcka mig så långt som att säga att det är den enskilda bok som betytt mest för mitt litteraturintresse. Sist men inte minst har jag tack vare "Lord of the Rings" mött flera av de människor som betyder allra mest för mig. Tack vare "Lord of the Rings" träffade jag min flickvän. Mycket mer livsförändrande än så blir nog inte en bok.

2) En bok du läst mer än en gång?

Det är tyvärr inte många böcker jag tar mig tid att läsa mer än en gång, och med tanke på hur lite jag läst överhuvudtaget de senast åren (ett sorgligt faktum som snarast måste ändras). Ovan nämnda "Lord of the Rings" har jag naturligtvis läst ett flertal gånger, liksom "Silmarillion" och "The Hobbit". Annars är det nog tyvärr så att det mesta av det jag läst flera gånger är litteratur som jag växt ifrån. Det som finns kvar hos mig, och som får bli mitt val för att undvika fullständig upprepning av svaret på fråga 1, är Astrid Lindgrens fantasy (jodå, fantasy är precis vad det är): "Ronja Rövardotter", "Bröderna Lejonhjärta" och "Mio, min mio".

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?

Och så det obligatoriska "öde ö"-frågan, som jag tycker så hjärtligt illa om. Den öde ön är naturligtvis tänkt att symbolisera tanken att det bara finns en enda bok i hela världen. Men så är det ju inte, och det är ju det som är det roliga med litteratur, att det finns så många tankar att utforska att de omöjligt kan få plats i en enda bok, och att olika böcker erbjuder olika tillflyktsorter för en verklighetstrött fantasi. Nej, det blir inget svar på den här frågan, annat än att jag skulle vilja ha boken "Hur du fortast kommer bort från en öde ö när du tröttnat på den".

4) En bok som fick dig att skratta?

Många böcker har fått mig att skratta på många olika sätt, men få såsom vissa av Terry Pratchetts böcker, när han ger subtila referenser till vetenskap, kultur och litteratur. Den bok jag senast skrattade mest hjärtligt åt var nog hans "Wyrd Sisters", med alla dess skruvade Macbeth-referenser.

5) En bok som fick dig att gråta?

Nu måste jag tänka lite… Det händer oftare än jag misstänker att de flesta tror, och kanske lite oftare än jag gärna erkänner, att jag blir känslomässigt berörd av böcker, men vilka som fått mig att gråta, och av vilka skäl, har jag faktiskt svårt att minnas. Den starkaste känslomässiga beröringen har jag nog faktiskt inte känt av något skönlitterärt verk, utan av populärvetenskapliga observationer om kosmologi och astronomi. Storslagenheten hos det universum vi lever i berör mig oerhört djupt, och ger mig ett perspektiv på vad det innebär att vara människa som inget annat någonsin kunnat ge mig. Att uppleva hur denna djupt personliga fascination delas av någon annan, och som förmår sätta ord på den, det får mina ögon att tåras. Men för att återgå till skönlitteraturen minns jag att jag blev mycket djupt berörd av Jan Fridegårds trilogi om trälen Holme, "Trägudars land", "Gryningsfolket" och "Offerrök". Jag kan, så här 12, 13 år senare, inte riktigt minnas vad det var som rörde mig så djupt. Kanske var det insikten om frihetens värde, så storslaget förmedlad i en berättelse om en enkel träl i ett Sverige mellan Oden och Vite Krist?

6) En bok du önskar hade skrivits?

… eller kanske en bok jag önskar att jag hade upptäckt? Det hade i så fall antagligen varit en bok jag verkligen kunnat identifiera mig med när jag var i mellan- och högstadieåldern. En bok som fått mig att känna mig lite mindre som "the thing that should not be", som fått mina intressen att kännas legitima. Det är mycket möjligt att det finns en sådan bok, men ingen som jag då kände till. Annars, om vi ska tala om en bok jag skulle vilja läsa nu, så skulle det nog vara en low-fantasy, en fantasyhistoria i en värld som inte är förklarad, där vi inte vet vad magi är, om det är något som finns, eller något vi upplever, där vi inte vet om det finns gudar eller inte. En bok jag önskar kommer att skrivas är en riktigt bra och medryckande populärvetenskaplig bok om all den moderna fysik som inte är partikelfysik och strängteori, utan komplexa system, som Bose-Einstein-kondensat, supraledning, entanglement och en hel massa annat.

7) En bok som inte borde skrivits?

Det känns väldigt tveksamt att säga att en bok inte borde ha skrivits. Visst finns det böcker som är dåliga, böcker som är slöseri med tid och böcker som förmedlar tankar och idéer som jag anser är dåliga eller till och med direkt skadliga (socialism, till exempel). Men att säga att en bok inte borde ha skrivits överhuvudtaget, nej, det vill jag nog inte ge mig på. Men för att ändå exemplifiera mitt resonemang med några titlar, kan jag nämna att böcker jag läst eller försökt läsa och som jag funnit vara rent slöseri med tid är "Den hösten" av Stig Strömholm, "Ensam" av August Strindberg och "The Tangle Box" av Terry Brooks. Böcker världen antagligen hade kunnat vara utan är "Det kommunistiska partiets manifest" och "Mein Kampf".

8) En bok du just nu läser?

Jag har två böcker som jag läser just nu: Terry Pratchetts "Equal Rites" och Chet Raymos "Natthimlen — en upptäcktsfärd".
 "Equal Rites" går oväntat segt, medan "Natthimlen" är en riktigt trevlig liten populärastronomibok.

9) En bok du tänkt läsa?

En enda? Min lista är lång… Men ska jag nämna en blir det mitt lilla samvetsprojekt, nämligen Stephen Donaldsons "The Chronicles of Thomas Covenant the Unbeliever". Detta är inte den bok jag har störst förväntningar på, och kanske inte heller den jag mest ser fram emot, men det är en bok jag är spänd på, och det är en bok jag tittat på med respekt ända sedan jag gav upp den för att dess engelska var för svår för mig när jag gav mig på den vid 14 års ålder. Idag är språket knappast någon begränsning, men under tiden boken har väntat i hyllan har den växt till något av ett monster som måste besegras.

10) Skicka vidare till fem personer!

Som sagt, jag gillar inte kedjebrev, men här följer hela sex bloggar vars svar jag är nyfiken på, och som i mån av eget intresse gärna får besvara dessa frågor. Om någon av er väljer att göra det, skriv gärna en kommentar här med länk till dina svar. Detsamma om du redan skrivit svar på dessa frågor utan att jag vet om det.

Titta på rökplymerna i bilden. Vad ser du? Ett upprepat, cirkelformat mönster! Men rök bildar inte sådana mönster: Rök som stiger uppåt är ett kaotiskt, turbulent system. Där finns inga upprepade mönster. Däremot uppstår sådana mönster när man använder det så kallade klonverktyget i Photoshop (eller liknande bildredigeringsprogram), speciellt om man gör det slarvigt. Här har jag tagit ett av mina egna foton och med samma slarviga teknik på ett par minuter "satt eld" på ett nybyggt hus på Norra Fäladen i Lund (notera cirkelmönstren i röken):

Det här har inget att göra med vad man tycker om Israels agerande i kriget mot Hizbollah. Det här handlar om det ansvar man har som nyhetsförmedlare — och alldeles särskilt som fotograf — att förmedla en korrekt bild av händleseförlopp. Reuters, liksom SR den där morgonen, överger denna grundläggande pricnip och gör sig istället till propagandamaskiner. Varför? Det här handlar om det ansvar man har som fotograf och journalist, och om den trovärdighet som betraktaren bör kunna förvänta sig. Idag är det verkningarna av Israels bombningar av Beirut man anser sig vilja överdriva. Vad är det som förfalskas nästa gång?

Lögn är sanning. Krig är fred.

När det svenska kulturetablissemanget för en debatt lika het som sommaren i Lund angående ett förslag om att fastställa en svensk, litterär kanon — en lista över böcker som alla svenska skolelever bör läsa, som anses utgöra någon form av stomme i vårt litterära kulturarv — ska jag här passa på att dela med mig av en lista på fem böcker, vilken jag en gång skrev ihop när jag blev tillfrågad om vilka böcker man "måste läsa".

Egentligen tycker jag inte att det finns specifika böcker som alla "måste" ha läst. Man kan räkna upp hyllmeter av klassiker som på olika sätt varit betydelsefulla för litteraturhistorien, men som ändå kanske inte ger just dig som människa någonting alls. Jag kan räkna upp böcker som jag personligen tycker är bra, men vad säger det, annat än att jag fått en läsupplevelse av dem? Men det finns ändå böcker som jag tycker givit mig en på ett eller annat sätt bra läsupplevelse och som innehåller tankar som jag önskar att andra människor tänker. Jag väljer att räkna upp fem sådana böcker, utan att för den skull tycka att någon "måste" läsa dem. Utan inbördes rangordning: