My Cup of Tea

In just a little while I will leave my office at the Department of Physics, leaving the computers to do some work for me, taking along som reading from the latest issues of Nature, a book and my camera for my one-week vacation, consisting of a short tour of central Sweden, including two weddings, an ice cream or four together with friends and some time to just lay back. I may write a post or two, but most likely I won’t.

I wish everyone a happy midsummer!

See you in July!

In five short paragraphs Daniel Ikenson demonstrates why protectionist tariffs (like e.g. the EU tariffs on certain products from certain countries in Asia) are destructive, for both exporting and importing countries, and why hard-to-achieve, new trade agreements are less important than what can be done unilaterally.

(Via Johan Norberg) 

Terrorvärmen är här och glasskonsumtionen på topp (på något sätt måste man ju hålla sig sval…). Givetvis är det därför dags att recensera ytterligare två glassar. Först ut på plan är:

Cornetto jordgubb (GB)

När: 11 juni
Var: Promenad till centrum från Norra Fäladen, Lund
Pris: 13 kronor
Betyg: 4

Glassarnas glass kallar GB Cornetto-familjen, som består av Cornetto Classic (som jag tidigare recenserat) och Cornetto Jordgubb, och dessa glassar är onekligen väl inarbetade klassiker. Där Cornetto Classic dock "bara" är en trevlig glass har systern Jordgubb det lilla extra att erbjuda. Struten, som är krispig och god, är fylld av jordgubbsglass, ovanpå vilken finns en topp av vaniljglass toppad med jordgubbssås. Vaniljglassen är samma lätta, trevliga vanlij som i Classic och fungerar finfint ihop med den goda jordgubbssåsen. Det som gör Cornetto Jordgubb till en verklig vinnare — för det är den — är jordgubbsglassen, som har en frisk och fin jordgubbssmak, som till skillnad från de allra flesta nya glassar inte är översöt. Det är en lätt och uppfriskande jordgubbsglass. Med sina 13 kronor i pris är det också en av de få strutar idag som faktiskt ger valuta för pengarna. Det som fattas för toppbetyget är att glassen inte bjuder något extra spännande. Däremot är det en glass jag gärna kommer att återvända till mer än en gång. Betyget blir en stark fyra.

King Cone (GB)

När: 16 juni
Var: Universitetsplatsen, Lund
Pris: 22 kronor
Betyg: 2+

Här kommer GB:s flaggskepp: King Cone, en verklig jättestrut på 260 ml. En glass för en frossare. En stor strut är fylld och överfylld med vaniljglass med lite insprängd kakao och en sträng av mintchokladsås i mitten. Toppen är överdragen av tunn choklad (och täcks av en plasttopp). Så långt allt väl, men jätteglassen imponerar inte. Vanlijglassen är det inget fel på, men så där värst rolig är den inte heller. Det blir mest mycket och jolmigt efter ett tag. Chokladöverdraget på toppen kunde jag i ärlighetens namn lika gärna ha varit utan — tråkchoklad. Kakaon i glassen piggar upp, och trots att mintchoklad kan vara godisvärldens största kliché är den helt klart det som är spännande i den här glassen och hjälper upp den avsevärt. Den stora besvikelsen är struten, som är seg och trist. Det kan inte hjälpas, glasstrutar ska vara krispiga, annars fungerar det bara inte. King Cone är ett bra val om man verkligen är ute efter en stor glass som räcker länge, men vid alla andra tillfällen finns det betydligt bättre alternativ. Och för priset, 22 kronor, kan man nästan få två Cornetto. För 22 kronor räcker det inte att leverera en rejäl klump vanlijglass. Nej, för 22 kronor kan man med lite tur få en bra kulglass, och då vill det till att leva upp till de förväntningarna. Det gör inte King Cone och det blir inte mer än en mycket stark tvåa i betyget. En god strut hade hjälpt upp betyget.

As I walked to the department this morning and the old water tower that forms part of the astronomy building appeared above the tree tops, I noticed that the dome had been lifted off the top. Today the mount for the new 1.5-meter telescope was hoisted to its perch above the roof tops of Lund by means of a giant crane. Unfortunately (or perhaps fortunately for my productivity) my office is on the opposite side of the theoretical physics wing of the physics building, but every now and then, I took the opportunity to watch the slow progress from the lunch-room windows.

As probably most people with an interest in physics, I find large science facilities like CERN, Fermilab, RHIC etc. way cool, but to me nothing beats a large mirror telescope being built (well, mounted) almost in my backyard. There is something imensely satisfying about seing man build his window to space right in front of you nose. A telescope this size is a big instrument, but unlike, say, the LHC at CERN, it is still small enough to grasp. Big science on an everyday scale.

Dags att recensera lite glass igen. Sommaren är tillbaka och därmed har det blivit fart på glasskonsumtionen igen. Två glassar ska här få sin dom:

Ahlgrens bilar (GB)

När: Någon av de sista dagarna i maj
Var: På väg hem från Willys på Norra Fäladen i Lund
Pris: 11 kr
Betyg: 2

"Ser ut som en åksjuk 88:a" säger GP:s recensent, och jag är böjd att hålla med. Här är det pastellfärgade små sockerbitar för hela slanten. Tyvärr är väl också färgerna det enda som riktigt påminner om Ahlgrens Bilar. Det är alltid vanskligt att göra glass (eller för den delen godis, bakverk eller vad som helst) som ska låna smak av en etablerad storsäljare och här har GB tagit sig an en av den svenska godisvärldens verkliga klassiker — och tagit sig vatten över huvudet. Glassen är en rätt söt, lätt och nästan lite isig glass, precis som i 88:an (som Ahlgrens bilar alldeles uppenbart fått låna sin design från), färgad i vitt, ljusgrönt och rosa, precis som överdraget. Min första smakassociation var dock definitivt inte det klassiska biogodiset, utan de femtioörestuggummin med namn som Bugg och Jenka som man olovandes smet från skolgården för att köpa i tobaksbutiken tvärs över gatan. Dessa hade en märklig och fullständigt syntetisk smak som jag i efterhand bara kan beskriva som pastellfärgad. Lägg därtill en överdos sötma så har vi GB:s pastellfärgada nhyhet. Hade det bara varit en ny glass hade jag tack vare mitt för tillfället goda humör kunnat lägga ett litet plus till betyget, för glassen har trots allt en poäng eller två, men när man nu utger sig för att göra glass av Ahlgrens bilar, då vill det också till att glassen lever upp till det varumärke man lånat, och dit är det långt kvar för GB. Nej, det blir en tvåa, och i fortsättningen andra val ur glassboxen. Det finns trots allt mycket som är betydligt bättre.

Cornetto Classic (GB)

Var: På väg från ICA Jätten på Norra Fäladen i Lund
När: 10/6
Pris: 15 13 kr
Betyg 3+

Ingen nyhet den här gången, utan en gammal klassiker som funnits i GB:s sortiment i olika varianter sedan jag var liten: Cornetto, i det klassiska originalutförandet, med vaniljglass i strut, chokladdekoration och nötbitar ovanpå. Jag bestämde mig för att återknyta bekantskapen med Coretto efter att inte ha köpt denna glass på säkert några år. Cornetto Calssic är, precis som namnet antyder, en klassisk GB-glass, och därmed också helt befriad från överraskningar. Det gör också att den inte tar några poäng som rolig glass, men den är en pålitlig trotjänare. Vaniljglassen är len och god, chokladdekorationen hyggligt tilltagen i mörk choklad och nötbitarna ovanpå ger ett tilltalande utseende (rent smakmässigt hade jag för egen del gärna varit utan dem). Struten är god och krispig och harmonierar fint med glassen. Smolket i glädjebägaren är priset. Strutglassarna är numera nästan alltid för dyra för att vara prisvärda. När priset kryper över cirka tolv, tretton kronor, då räcker det inte riktigt med att bara presentera en hygglig glass. Cornetto Classic är en god glass, varken mer eller mindre. Ett säkert val i frysboxen, och en stark och stabil trea i betyg.

Den här killen visar varför evolutionen fortfarande behövs…

En klockren kandidat till Darwinpriset, genom detta tjusiga sätt att förbättra den mänskliga genpoolen genom att ta bort sig själv från den. 

Somliga tar det på en gång. Andra kämpar desto mer…

… och sedan har vi de som har mer kreativa lösningar.

Vem säger att det inte fortfarande finns laglösa i Tivedsskogarna? Läs och låt dig underhållas!

(Via HAX) 

The electronic-music scene in Lund seemed to slow down almost to a complete stop when Scania’s largest electronica club Neostalgia decided to leave town and open up in Malmö instead. Granted, Neostalgia is now a better club with better facilities than I ever experienced whilw they were in Lund. However it is still a pity for the Lund scene. Malmö may be close, but communications being what they are, and with typical opeing hours of clubs in Malmo, it does not quite suffice. It was therefore with great pleasure that I learned that a new electronica club opened in Lund a couple of months ago: Club Undercut. Open only for university students, unfortunately, but it is far better than nothing.

So, I decided to go to the final club night of this semester yesterday night. The basement of Wermlands nation was not exactly crowded, but when the hour drew close to midnight, the place didn’t feel empty anymore. This night, the club offered a large but depopulated dance floor, two bars and a scene for the live performances. Two bands played this night. I applaud this start up for its courage to bring in bands to play live, something much larger clubs often do not do. Personally, I think live performances is more than half the point of the club scene. Espescially, the club scene is where new bands can make their entry, and win an audience.

The first band on stage yesterday was the young start-up 29:92, who made their third live performance ever. Unfortunately they had to perform with just keyboards and vocals, since the guitarist could not make it. Then again, the duo on stage certainly did well enough on their own. I am pleased to say that I was very impressed by the young musicians of 29:92. The music is a dark and somewhat heavy darkwave electronica, with more than a nod to the more melodic goth music. It is refreshing to hear dark electronica done without heavy noice, screaming and distorsion effects, but with melodic lead and unaltered singing. 29:92 could certainly spend some time practicing singing i key, but I have heard worse, a lot worse. The music itself was certainly very enjoyable, with a personal note that sets it apart from the main-stream electronica, and with its combination of heavy and almost brittle sounds has something interesting to add to the scene. 29:92 still has a long way to go, but if they keep up the good work done this far, I am sure we will see much more of 29:92.

The second act, and main attraction, of the night was Basswood Dollies (website down temporarily). This is much closer to todays main-stream heavy electronic music. I enjoyed the gig, but to be honest, it really is not anything I am likely to remember. Basswood Dollies have a few things to learn from their younger colleagues in 29:92, singing being one of them. 29:92 on the other hand, could learn some feeling for the art of on-stage performing from Basswood Dollies

My congratulations to Undercut for a successful first season! Thank you for an enjoyable night, and keep on bringing the interesting new bands on stage! And good luck in the future to 29:92!