My Cup of Tea

I heard on the radio yesterday evening that the largest Muslim organization i Sweden (Sveriges muslimska förbund, 70000 members) demands that Sweden introduce special, islamic laws for muslims. Their demands include, according to leading newspaper Dagens Nyheter, that divorces be approved by an imam, that public schools teach children in separate groups in the subjects of mother tongue and religions and that boys and girls be separated in swimming classes (swimming is part of phys ed in Sweden). They further demand that muslims be granted two extra days off (with pay) per year to celebrate muslim holidays and two hours off each Friday for Friday prayer.

These rediculous demands that muslims be given separate laws really don’t need more analysis than a simple two-word reply: HELL NO!

Sweden is a democratic society, and one of the basic principles of such a societal system is that all individuals are equal in front of the law. Period. That basic principle is not negotiable, be it for muslims, christians, Hare Krishna, physicists or red-heads. As for time off, well, negotiate it with your employers. That’s the way it should work for everyone anyway.

Oh and as for the freedom of religious belief that is put forth as an argument in favor of special laws: One additional reason not to introduce special laws for any religious groups at all is that such rules work in the opposite direction. They will invariably be used to force religious practices on people.

The second idiocy yesterday was the opinion article in Svenska Dagbladet by two social democrates. They try to portray the entire center and right wing in Swedish politics as one big conspiracy, analogous in its workings to the former DDR. It’s just that almost everything they claim to uncover as hidden plots are no more hidden than that you can easily find the information on the websites of the different organizations. Add a few claims that libertarian bloggers are sponsored by business organzations (they are not) and part of a big conspiracy to hide campaign financing. Then add the fact that the social democrats receive enormous contributions from an organzation (the larget labor union) of which many people have no real choice but to be a member, and you end upp with a contribution to debate so laughable that sensible social democtrates litterally rush to distance themselves from their own parliament representatives.

Update 1 May: It seems that the chairman of Sveriges Muslimska Förbund, Mahmoud Aldebe, acted on his own, when demanding separate laws for muslims. Also, there are strong reactions against his demands from other muslim organizations, according to Svenska Dagbladet. Good. Also, Mehmet Kaplan is right when he points out that these idiotic demands shadow much more important questions. The chairman of SMF, however, reveals his agenda when he tries to downplay the letter he wrote:

I don’t demand separate laws for Muslims. I want to adapt our legislation so that the muslim minority will feel safe in our society.

Great! So now he wants Islamic laws to apply to everyone. That really doesn’t make me feel any easier about this. 

Över mitt morgonkaffe läser jag i Danne Nordlings utomordentligt välskrivna och intressanta blogg Skattepolitik och Samhällsfilosofi en reflektion över politikens etik. Nordling ställer de klassiska etiska systemen pliktetik och utilitarism mot varandra, och visar varför utilitarismen är oanvändbar om etisk princip för ett politiskt system som respekterar den enskilda individens rättigheter. Nordling tar avstamp i det till synes pliktetiska "The Georgetown Mantra" från psykiatrins etik, applicerar dess principer (fyra grundregler med stark anknytning till den Hippokratiska eden) på politiken och frågar sig om detta implicerar att ett pliktetiskt synsätt är nödvändigt. Frågan lämnas obesvarad, klokt nog. För vad säger att vi måste välja just mellan Kantsk pliktetik och utilitarism?

Jag har för avsikt att skriva en lite längre post om etik så småningom. Denna fredagmorgon rekommenderar jag alla att läsa och begrunda Danne Nordlings skarpsinta iaktagelser — gärna över en kopp te för att inte hasta igenom ett av filosofins viktigaste områden.

Goda nyheter för oss inbitna koffeinister i Dagens Nyheter:

 - Man kan lugnt fortsätta dricka sitt bryggkaffe utan att ängslas, säger Ulf de Faire, professor vid Karolinska institutet.

I en stor genomgång av över 44.000 män och 84.000 kvinnor, som följdes i 14 respektive 20 års tid, kunde de amerikanska forskarna inte se att intag av filtrerat bryggkaffe ökade risken för hjärt-kärlsjukdom. Det var ingen skillnad mellan de personer som inte drack kaffe alls och de som drack sex koppar om dagen eller mer.

Ibland är det skönt att få veta att något gott och trevligt för en gångs skull kanske inte är alltigenom skadligt. Inget går upp mot att starta dagen långsamt med en kopp gott bryggkaffe. Espresso, latte och andra kaffevarianter i all ära, men för en tidig vardagmorgon, såväl som en lugn söndagförmiddag i fåtöljen med "Alltid på en söndag" i P2 i högtalarna (ett av svensk radios bästa program, för övrigt), finns det ingenting som slår vanligt, hederligt bryggkaffe av lite bättre sort.

För övrigt ger denna lilla artikel i DN en liten inblick i svårigheterna med forskning kring hälsorisker. Nyttig kunskap i ett samhälle där larmrapporterna duggar tätt på kvällstidningarnas löpsedlar. 

Denna tisdag bjöd på två mycket talande debattartiklar i våra två stora tidningar. På DN debatt redogjorde professor Kent Asp för en undersökning av de politiska sympatierna i journalistkåren. Artikeln är talande på två punkter: För det första visar Asp det som de flesta av oss redan visste, nämligen att journalistkåren som helhet tippar starkt åt vänster. Detta är vad som borde vara huvudnumret i artikeln, eftersom det dels visar på en snedfördelning inom den yrkesgrupp som granskar makthavare och förser allmänheten med information, dels visar att journalistkåren har en fördelning av politiska sympatier som avviker från befolkningen i genomsnitt. För det andra blir det närmast parodiskt när DN sätter rubrik och ingress på artikeln. Så här lyder den första meningarna ur ingressen:

Den som läser artikeln får veta att bland ekonomi- och politikreportrar (varför dessa två grupper ska bakas samman till en…) är opinionsfördelningen ungefär densamma som bland befolkningen i övrigt. Slutsatsen är alltså än en gång att det är journalistkåren i övrigt och i sin helhet som tippar åt vänster, inte att ekonomi- och politikjournalisterna tippar över åt höger (vilket de alltså inte gör). Men DN:s redaktion är uppenbart mer intresserad av att få oss att tro detta, än att först peka på den stora slutsatsen av undersökningen. Man kan ju hoppas att detta billiga trick genomskådas, men jag gissar att vi snarare nu kommer att få se en massa påståenden om högervriden journalistik med denna debattartikel som huvudargument. Se Johan Norberg och PJ Anders Linder för vidare analys.

Den andra mycket talande debattartikeln finner vi på SvD Brännpunkt. Här ger docent Gunnar Jervas en makalös uppvisning i moralrelativism när han frågar sig varför USA och Storbrittanien får ha kärnvapen medan Irans kärnprogram ska stoppas. Bortsett från  Jervas historielöshet och det faktum att Jervas uppenbarligen inte inser att det är skillnad på att ett land redan har kärnvapen sedan länge och att ett land utvecklar kärnvapen visar Jervas här den politiska och moraliska relativismen i hela sin förfärlighet när han inte förmår se skillnad på demokratier (låt vara imperfekta och studtals klandervärda) och en aggressiv teokratisk diktatur:

Iran förefaller att ha ett reellt behov av nukleär avskräckning. Jämför gärna med till exempel Storbritannien - att måla upp ett trovärdigt kärnvapenhot mot detta land är inte lätt.

[…]

Ett iranskt kärnvapenprogram behöver inte vara alltigenom negativt. Om Israel tvingades se fram emot en terrorbalans i Mellanöstern borde det gå lättare att etablera en kärnvapenfri zon i området.

Där har vi det! Den Iranska teokratin är lika pålitlig som det stabilt demokratiska Storbrittanien och en kärnvapenfri zon i Mellanöstern uppnås genom att en av de stater som förnekar Israels rätt att existera förses med kärnvapen. Strålande. Tack, men personligen ser jag helst att inga fler länder utvecklar kärnvapen. I synnerhet inte religiösa diktaturer.

Det snällaste som kan sägas om Jervas artikel är att han åtminstone är intellektuellt hederlig, såtillvida att han ställer upp på sitt eget relativistiska resonemang till dess logiska konsekvens (likställandet av parlamentariska demokratier med vapenviftande diktaturer och ett fullständigt moraliskt likställande av alla politiska regimer — vi får anta att Jervas inte heller hade några invändningar mot t.ex. Sovjetunionens fångläger) så att vi andra kan se den moraliska relativismen för vad den är. Dick Erixon bjuder på en mer djupgående analys av Jervas artikel.

Well, things are a bit hectic around here, so there will just be the occational short post every now and then the next week or so. I really, really need some time off and some time to myself.

But, on saturday me and girlfriend enjoyed this season’s first ice cream out in a quiet spot in the sun and today, for the first time this year, I wore shades and my thin leather jacket on my walk to the department. I enjoyed a nice, warming morning sun and the sight of the tiny little suns of coltsfoot in bloom on the lawns. It is good to remember that no matter what, there are always some moments when life just doesn’t suck all that much.

Slashdot reports today: "Scientists Find Brain Cells Linked to Choice." Well… I guess one can at least hope that the two are occationally correlated.

But, more seriously, this is of course very interesting science. The study of the workings of the human brain and how it comes to its decisions, and what role consciousness really plays has already yielded plenty of surprises, and there is no doubt in my mind that there are plenty more in store. 

Häromdagen hade jag anledning att ställa följande fråga till en god vän: "Behövde du sovplats, eller skulle du direkt ut till S?" Detta med anledning av att jag tidigare erbjudit henne sovplats i samband med en begivenhet här i Lund.

Jag var precis på väg att ändra texten till "Kommer du att behöva…", när jag insåg att det är fullständigt korrekt svenska att använda preteritumformerna (den verbform som beskriver något som hände i förfluten tid) "behövde" och "skulle", trots att det handlar om händelser som kommer att utspela sig först om ett tag. På svenska kan vi alltså använda preteritumformer på detta sätt för att uttrycka osäkerhet om något som har sagts i en konversation som utspelat sig tidigare. (I svenskan har vi ju också egenheten att vi gärna använder presensformer för att uttrycka framtid: "Kommer du imorgon?") Dåtidsformen markerar alltså inte att den handling som verbet beskriver skedde i förfluten tid (vilket vore det normala), utan att hanlingen omtalats i förfluten tid. Fascinerande! Jag undrar hur många andra språk som på detta sätt kan använda preteritum för att beskriva framtida händelser…

Språk är oändligt fascinerande, just för att det finns så många intressanta små finesser och egenheter att upptäcka.

Så förbereder man tydligen även i Finland för att beskära yttrandefriheten genom att väcka åtal för publicering av de numera världsberömda Mohammed-karikatyrerna. (Via Henrik Alexandersson.) Med anledning därav passar jag på att lägga ut omarbetningar av två små texter som jag skrev för ett tag sedan. Den första bär samma titel som denna bloggpost.

(Inom parentes sagt skulle dessa karikatyrer vara lyckeligen bortglömda och fullständigt okända utanför Danmarks gränser om det inte vore för alla bisarra reaktioner som kommit på fundamentalisternas upprördhet — dessa karikatyrer är såväl smaklösa som poänglösa och därmed undermåliga.)

Det torde nästan vara en naturlag att nivån på varje debatt om politik och/eller religion sjunker exponentiellt med tiden. Debatten kring de numera världsberömda karikatyrerna av profeten Mohammed är inget undantag, vilket visas med all önskvärd tydlighet av följande lilla notis i Dagens Nyheter: "’Danska bakverk’ döps om i protest"

Som en god vän uttryckte saken: "Vilken tur att de tar till kraftåtgärder som verkligen får folk att tänka efter… Lite som sandlådebråken när man var liten tycker jag." Det är inte svårt att hålla med. Ännu mer desillusionerad blir man när man läser resten av artikeln:

Den iranska protesten kan jämföras med hur flera restauranger i USA 2004 döpte om "French fries", vad vi i Sverige kallar pommes frites, till "freedom fries" eftersom Frankrike vägrade att stödja invasionen av Irak.

"Negerbollar" är min första tanke. Jag fick en omedelbar och oemotståndlig lust att skaffa ingredienser till sådana när jag ändå skulle handla på kvällen. Följaktligen blev det också negerbollar till min kopp te. *Mums*

Det är naturligtvis vansinnigt löjligt alltihop. Negerbollsdebaclet kan jag åtminstone på något plan förstå, även om det är lite sandlåda över det, men Friterad Frihet och och Profeten Miffos Näsor bekräftar bara mitt gamla ordspråk: Så fort man börjar få lite hopp om mänskligheten kommer det raskt någon idiot och tar ner en på jorden igen.

Jag säger som 2 meter och 130 kilo mycket mörk afrikan sa till 160 cm blond servitris på Fågelsången i Uppsala: "Ah want ah cup o’ coffee and ah nigga boll." Tänk så mycket bättre världen skulle vara med bara en liten, liten gnutta självdistans och humor ibland.

För övrigt kan det enda vettiga som sagts i hela den här karusellen sammanfattas i Rowan Atkinsons ord från en liknande debatt kring ett brittiskt lagförslag: "The right to ridicule is far more important to society than any right not to be ridiculed because one in my view represents openness - and the other represents oppression."

Kanske borde man både i Sverige och Finland lyssna mer på Atkinson och mindre på religiösa fundamenalister, moralrelativister och självutnämnda överbeskyddare av olika slag. 

I nya upplagan av SAOL har svenska alfabetet begåvats med ytterligare en bokstav. Eller för att vara mer korrekt: ‘V’ och ‘w’ behandlas som självständiga bokstäver, berättar DN kultur.

Min första reaktion är: Varför det nu då? ‘W’ har ju ingen självständig funktion i svenskan. Men efter att ha läst artikeln tvingas jag tänka om, för ‘w’ är visst (åter?) en självständig bokstav i svenskan, inte minst tack vare låneord från engelskan. Ja, men det är ju engelska, invänder den konservativa delen av mig. Visst, klart det är, precis som svenskan har massor av ord som med samma resonemang är tyska och franska, men som vi ändå med all rätt betraktar som ord i det svenska ordförrådet. Liberalen vinner: Språk är ingenting statiskt. Språk utvecklas, inte minst genom influenser från andra språk. Och när en sådan influens blivit allmänt accepterad och inlemmad i språket, ja då är den också med alla rimliga mått mätt en del av språket. Som Sture Allén träffsäkert påpekar: "[T]vist och twist betyder ju helt olika saker." DN ger ytterligare exempel på (numera) svenska ord, där w:s status som självständig bokstav manifesteras:

Onekligen. Uppdelningen mellan ‘v’ och ‘w’ hälsar jag därför, efter lite eftertanke, som en välkommen förbättring. Att det dessutom följer internationell praxis gör inte saken sämre.

Apropå den nya upplagan av SAOL håller Scrabbleförbundet ordning på förändringarna i ordförrådet. Läs och begrunda, sörj de vackra ord som nu går hädan, gläds åt de nya bra ord som får ta deras plats! 

Energipolitiken måste vara det område i svensk politik som är i särklass mest infekterat av godtyckliga känsloargument, missuppfattningar av grundläggande fakta och rena ideologiska låsningar. Kort sagt, detta är ett politikområde som jag inte skulle ta i med tång om det inte vore för att det är viktigt — och för att det är viktigt att vi får en tillnyktring snart. Till min stora glädje ser jag att MJ på Med fingrarna i ekorrhjulet (en blogg som jag för övrigt rekommenderar rent allmänt) skrivit, inte bara en tydlig och klar redogörelse för läget, utan även sätter fingret på exakt de ståndpunkter och argument som jag själv brukar framföra. Jag vill starkt uppmuntra till läsning och begrundan av denna fina bloggpost! Länk: "Eneregidebatten återupplivas"

Själv hoppas jag att MJ har rätt i sin bedömning av Fredrick Federley, och jag önskar i så fall denne all lycka till med att vända Centerpartiets energipolitik i en sundare riktning. Några sådana förändringar och Centern har snart seglat upp som det intressanste partiet i svensk politik, något jag gärna erkänner att jag inte trodde att jag någonsin skulle säga. 

Finally! I didn’t think I would see it happen anytime soon, but I just heard on the radio news that the parliament is about to abolish the so-called Thought-prevention law (Tankeförbudslagen). This is a part of the Swedish environmental-protection legislation which forbids research with the aim of building or planning nuclear reactors. This law has been interpreted very broadly, essentially making any research on nuclear power impossible. This is one of the most amazing laws ever to appear in a modern, free country. One cannot forbid ideas. One should never seek to forbid research. Forbidding research — be it on nuclear power, stem cells or anyting else — has as its only possible outcome the slowing down of the scientific and technological progress that is absolutely essential for better living conditions, protection of the environment and almost all other improvements. This is truely good news for Swedish science and technology.

Update: Here is a link to the Swedish radio news blurb (Ekot): "Riksdagen tar bort kärnforskningsförbud"

Update 21 April: Per Tedin at Sydsvenska Dagbladet (Swedish) writes about the law, what it says, how it was interpreted and what its consequenses became. This is a nice little write-up, which exposes the problems of Swedish energy policy. Unfortunately in my opinion, Tedin fails to mention that there are strong arguments for abolishing the law, even had it not had the unfortunate consequences (intended or not) it seems to have had. First and foremost, this is a matter of principle and the same arguments apply to e.g. stem-cell research.

Ibland blir saker så tydliga…

Som Henrik Alexandersson uttrycker saken: Äntligen! Nu är den igång, Näringslivets Medieinstituts hemsida, där våra svenska media granskas. Vi har en tendens att vilja ta det som skrivs i seriösa media (och i många fall även mindre seriösa) som oantastlig sanning. Men som en oppositionell radio i Belgrad hade som motto: "Lita inte på någon, inte ens på oss". Mediernas uppgift är att granska — granska såväl statsmakt som näringsliv och alla andra delar av samhällslivet. Men även granskarna behöver granskas. NMI är en frisk fläkt just därför. Just därför är NMI:s hemsida värd ett bokmärke att besöka regelbundet. Förhoppningsvis kommer NMI att bli både älskat och hatat, då har de lyckats i sitt uppsåt. NMI säger själva:

Just så. NMI kommer inte heller att vara en fullständig sanningssägare — de har ett budskap som alla andra — men just därför behövs den debatt man är ute efter att bidra till att skapa. Jag kan bara applådera initivativet och önska NMI lycka till!

Besök NMI:s webplats på http://www.nmi.se/

Regeringen har presenterat budgetpropositionen. "S lovar nya reformer" skriver DN. Från socialdemokraterna är det ingen hejd på skrävlandet. Enligt Pär Nuder är Sverige bäst i världen (igen — hur många gånger har vi hört det nu?). Allt går jättebra i Sverige, inga problem alls faktiskt. Och allt är socialdemokraternas förtjänst. Men fortfarande går massor av människor arbetslösa. Fortfarande är det svårt för unga att komma in på arbetsmarknaden. Kejsar Nuder lät sig inte bekomma av att Skattebetalarna anordnade en manifestation för att påpeka att det behövs fler riktiga jobb och att vägen dit går via lägre skatter.

Budgeten då? Enligt Nuder är det tidernas budget vi får se. Nu går svensk ekonomi så där fantastiskt bra som den bara kan göra ett valår med socialdemokratisk regering och då finns det minsann utrymmet att verkligen åstadkomma något. "Det är en reformbudget. Och reformerna kommer att hålla på längre sikt. Det finns utrymme för fler reformer under den kommande mandatperioden", säger Nuder. En snabb titt på DN:s redogörelser för budgeten säger annat: Ytterligare några undantagsregler i fastighetsskatten, lite extra bidrag till pensionärer, en mindre justering av studiemedlen, tusen plusjobb. En justerad bridagsnivå här, en modifierad skatt där, fler halvdåliga AMS-åtgärder för att få undan folk. Reformbudget? Vore det inte för att det är människors liv och ekonomi det handlade om skulle jag skratta högt. Nej, Pär Nuder, det här är inte en reformbudget. Lite petande i det som redan finns sedan länge är inte reformer. Det är inte en reform att höja studiemedlet, hur trevligt det än må var för alla studenter som fått klara sig på allt mindre och mindre pengar. Det är inte en reform att skapa ett nytt undantag i fastighetsskatten. Och det är sannerligen inte en reform att komma med ytterligare en AMS-åtgärd som inte kommer att ge unga ett enda riktigt arbete. Nej, Nuder, var du nöjd med din budget om du nu tycker att den är så bra, men försök inte slå i oss att det handlar om några reformer. Det är samma gamla visa som vi hört så många gånger förut.

Om nu svensk ekonomi är så strålande som Nuder säger, varför då inte se till att komma med några riktiga och välbehövliga reformer? Varför inte ta tag i att helt avskaffa den orättfärdiga fastighetsskatten, vars största konsekvenser är att driva vanligt folk från sina hem och minska tillgången till bostäder? Varför inte ta initiativ till en genomgripande förändring av studiemedelssystemet? Varför inte satsa på att underlätta för företag att anställa på alldeles riktiga jobb? Varför inte se över de regler som leder till omfattande svartarbete i t.ex. städbranchen? Varför inte sänka skatterna så att folk och företag får mer kvar av sina egna pengar att göra bra saker med?

Men nej, socialdemokraternas Sverige är den bästa av världar, så därför blir det ingenting av med sådant. "Jag lovar inga sänkningar generellt i skattetrycket, men det kan komma enstaka förändringar", säger Nuder.

Så sött. Jag är beredd att satsa en god slant på att dessa "enstaka förändringar" kommer att dyka upp lagom till att någon lämplig väljargrupp behöver mutas lagom till valet. För socialdemokraterna är antagligen bäst i världen på att muta väljare med väljarnas egna pengar. "Det finns utrymme för fler reformer under den kommande mandatperioden", säger Nuder. Lagom ospecificerat, så där så att det kan rymma ett eller annat förfluget vallöfte, samtidigt som det är lite till intet förpliktigande lockgodis till väljarna.

Nej, inte var det någon reformbudget vi fick se. Det var socialdemokratisk valpropaganda. Det är bestämt valår i år…

PJ Anders Linder kommenterar utgången i det italienska valet på SvD:s ledarblogg PJ just nu. PJ konstaterar att många italienska väljare fullständigt vägrar att rösta vänster. Ja, vad som än händer, hur usel och skandaltyngd Berlusconis regering än må vara kan man inte tänka sig att rösta på vänsteraliansen (som för all del innehåller även en del partier som torde kunna tilltala svenska liberaler, som Johan Norberg noterade 11 april). PJ skriver:

Som PJ säger ger det mycket att fundera på, men det intressantaste är kanske det som PJ låter bli att säga rent ut: Är det inte slående hur detta är en spegelbild av Sverige, låt vara att Göran Persson tack och lov inte är riktigt lika bisarr som Berlusconi? Här har vi ett kompakt socaldemokratiskt styre sedan 70 år. (S)kandal efter (s)kandal — vissa kanske mer relevanta än andra — rullas upp, vi gnäller och klagar på en allt svårare arbetsmarknad, längre vårdköer, etc., etc. Men när vi väl står vid valurnorna förblir socialdemokraterna Sveriges största parti. Det krävs mycket för att rucka på djupt rotade uppfattningar.

Som jag skrev i en kommentar till Olof på Homeboy Yksel häromdagen:

Jag tror att ett problem i sammanhanget är att vi i princip haft oavbruten socialdemokrati i det här landet i 70 år. Varken du eller jag, eller ens våra föräldrar har på riktigt upplevt något annat än socialdemokrati i Sverige. Lägg till det det faktum att bilden av Högerspöket är djupt rotad i gemene svensk, även långt in bland borgerliga sympatisörer. Som extra krydda har vi den rätt mänskliga reaktionen att man vet vad man har, men inte vad man får. Sedan är bilden klar, och plötsligt är det inte så förvånande att det går bra för borgerliga i opinionsmätningarna mellan valen, men desto sämre på valdagen.

I september får vi se vad spegeln visar. 

Easter is here, and I will be more or less offline for a couple of days’ retreat at my parents’. Happy Easter, everyone! Remember to eat lots of chocolate!